WHAT'S SO FUNNY 'BOUT PEACE, LOVE, AND UNDERSTANDING

08.11.2017

För tillfället präglas samhällsdebatten i både Sverige och en stor del av övriga världen väldigt mycket av vi (det vill säga vi som tillhör) och dom (de som påstås vara orsaken till våra eventuella problem).

Debattklimatet har obehagliga likheter med 1930-talets Tyskland. Dessutom finns, såväl inom extremhögern- som inom extremvänstern, direkta våldsverkare.

I USA och Ryssland finns presidenter som går till hårt angrepp mot alla som råkar tycka annorlunda än dem. Samma sak i Polen, Ungern och inte minst Turkiet. I samtliga dessa länder drar sig heller inte makthavarna, likt Tyskland på 1930-talet, att förvanska sanningen och direkt ljuga för sina medborgare.

Jag vet inte hur det blivit så här. Att bara skylla på flyktingkrisen 2015 är sannolikt att göra det väl lätt för sig. Debattklimatet har hårdnat under många år dessförinnan.

Så vad ska vi göra?

I tider när det politiska samtalet blir allt mer polariserat mellan olika ytterligheter, är det ännu viktigare för oss som inte står för ytterligheter att hålla fast vid det lågmälda, faktabaserade resonemanget.

Det moraliskt riktiga målet för oss alla måste vara att öka lyckan och minska lidandet för alla i alla delar av världen, inte bara några få gynnade individer. Exakt hur det ska ske bäst vet förmodligen ingen, men om vi vågar hålla fast vid sanning och logik kommer detta hjälpa oss att hamna rätt. Att skrika och gapa som omogna barn i en sandlåda ökar bara motsättningarna. Frågan Nick Lowe ställde sig redan 1974 är fortfarande lika aktuell. What's So Funny 'Bout Peace, Love and Understanding?