VARJE ÄGG ÄR HELIGT OCH VARENDA SPERMIE SKA MED 

29.03.2018

I denna äggens och fjädrarnas högtid kan jag inte låta bli att kommentera en artikel i söndagens HD (25/3-18), "Nya grepp i kampen mot abort" av Eskil Fagerström. I artikeln kan vi läsa hur den europeiska och svenska antiabortrörelsen kraftsamlar mot abort. Det är barnmorskan Ellinor Grimmark som med ekonomiskt stöd av den amerikanska pro-life rörelsen och juridiskt stöd av juristen Ruth Nordström driver ett mål om rätten att få arbeta som barnmorska men att slippa utföra aborter. Det är föreningen Människorätt för ofödda som demonstrerar på Stortorget i Malmö. Det är Mats Selander från Kristna Värdepartiet som fördriver sin fritid med att åka runt med en lastbil med bilder på aborterade foster. I Europa är det ett land som Polen som vill lagstifta om nästan ett totalförbud mot abort.

Så nu har en fråga som mina föräldrars generation kämpat fram, plötsligt fått mothugg. Min egen 1960-talsgeneration har yrvaket fått gnugga oss i ögonen och konstatera att saker som för tio år sedan ansågs självklara, plötsligt ifrågasätts. Bekvämast vore såklart att somna om, men det vore ett svek mot kommande generationer så det är dags att åter ställa sig på upp och ta debatten. Att vara tyst hjälper inte.

I abortfrågan gäller det för det första att bestämma när en människa blir en människa. Här finns två ytterligheter, och dessutom en kompromiss mitt emellan.

Den första ytterligheten som bland annat företräds av den katolska kyrkan och "pro-life rörelsen", innebär att en människa kommer till vid själva befruktningsögonblicket. Den andra ytterligheten menar att mänskligt liv kommer till först när fostret föds från sin mammas mage. I Sverige, liksom i många andra länder, gäller en kompromiss. I Sverige gäller fri abort fram till och med graviditetens artonde vecka. Det anses vara kvinnan som är gravid som har rätten att själv besluta om hon vill göra abort eller inte. Har det passerat mer än 18 veckor måste det däremot finnas särskilda skäl att göra abort. Det är Rättsliga rådet vid Socialstyrelsen som bestämmer om det finns sådana särskilda skäl, exempelvis moderns psykiska problem, missbruksproblem eller fosterskador. Sista dagen för abort är 21 veckor och sex dagar. Efter det anses att det att fostret kan klara sig utanför moderns kropp och därför görs inga aborter på foster äldre än så. Det måste dock påpekas att foster som föds fram redan vecka 22 kräver intensivvård för att kunna överleva utanför livmodern, medan ett foster som föds fram i vecka 37 eller senare normalt är fullgånget.

Vid en diskussion om för eller emot abort, tenderar de olika ytterligheterna att fokusera på sina motståndares uppfattningar snarare än att underbygga sina egna uppfattningar om när ett foster blir en människa. Abortförespråkarna talar därför om det absurda i att tala om ett embryo som om det vore en människa, medan abortmotståndarna fokuserar på graviditetens senare skede. Om å ena sidan ytterligheten av abortförespråkarna skulle få som de ville, skulle ett foster kunna aborteras till och med vecka 36 eller kanske till och med senare . Om å andra sidan pro-life rörelsen skulle råda, skulle en havande kvinna som kanske bär ett embryo som kommit till på grund av våldtäkt, kunna anklagas för mord även om hon gör en väldigt tidig abort. Enligt katolska kyrkan är det till och med fel att använda preventivmedel.

Enligt min uppfattning går ingen av ytterlighetssidorna att moraliskt försvara. Därför är jag svenskt lagom.

Om vi börjar med katolska kyrkans motstånd till preventivmedel kommer detta förmodligen från Guds påbud till Noah i första Mosebok, 9; "Var fruktsamma och föröka er, bli en myllrande mängd på jorden" . Påbudet är emellertid helt obegripligt eftersom inte ens Gud påstår att det guppar omkring små själar i pungarna och äggstockarna på människorna.

Utifrån ett verkligt perspektiv är det dessutom lätt att konstatera att om alla folk följt katolska kyrkans påbud hade jorden varit än mer överbefolkad än idag, och människorna sannolikt lidit av svält i betydligt högre utsträckning. Det förefaller dessutom osannolikt att Vatikanstaten vare sig avser föda alla dessa människor, än minde hysa dem inom sina murar. Mot denna bakgrund är det därför lätt att avfärda den från katolska kyrkan ganska extrema ståndpunkten att vi ska föröka oss utan begränsningar.

Varje ägg är inte heligt. Varenda spermie ska inte med.

En inte lika extrem ståndpunkt, men nästan, är att människan blir till när spermien och ägget möts. Enligt katolska kyrkan gäller att eftersom människans liv är en gåva från Gud är allt liv heligt, och eftersom livet vilar i Guds hand, har människan inte rätt att avbryta detta liv. Katolska kyrkan är därför helt logiskt motståndare mot abort.

Pro-life rörelsen är inte lika enhetlig som katolska kyrkan, utan spretar mer. De mest extrema pro-life anhängare förespråkar till och med våld gentemot abortkliniker, medan mer moderata anhängare förespråkar ett mer återhållsamt förhållningssätt i linje med katolska kyrkan.

Men även åsikten att en människa kommer till redan i befruktningsögonblicket, saknar enligt min uppfattning vetenskapligt stöd. Det är ingen rimlig ståndpunkt att jämföra ett 16-celligt embryo, utan jag-känsla och hjärna, med ett fullgånget foster, ett barn, en tonåring eller en vuxen person.

Å andra sidan skulle det för de flesta av oss, kanske särskilt de inom sjukvården som skulle tvingas genomföra aborten, anses stötande att genomföra en abort i exempelvis vecka 39 på ett fullt friskt och livsdugligt foster. I den senare delen av graviditeten är det onekligen svårt att argumentera för att ett fullt friskt och livsdugligt foster inte skulle vara en människa.

Istället blir slutsatsen att det inte med säkerhet går att med vetenskaplig konsensus fastställa exakt vilken vecka eller dag som en människa blir en människa. Dels kan foster utvecklas individuellt olika, dels är det tydligt att utvecklingen är gradvis. Det finns ännu så länge ingen exakt definition och sanningen tycks ligga i en glidande skala från 0- till människa.

Vi behöver förmodligen en delvis godtycklig gräns som exempelvis vecka 22 för att kunna motivera de inom sjukvården som ska utföra aborten att aborten är moraliskt rätt. Vi människor gillar gränser, precis som vi har satt arton år som gräns för rösträtten fast att en sjuttonåring kan vara minst lika klok som en fyrtioåring. Men, menar jag, ur ett moraliskt perspektiv skulle man lika gärna kunna motivera en abort långt senare än vecka 22 beroende på hur prognosen för hur fostrets kommande liv ser ut.

Om man exempelvis först i ett sent skede av graviditeten kan se att fostret i livmodern kommer att födas med så allvarliga handikapp att hen inte kommer att kunna leva ett bra liv, är det då ansvarsfullt att inte göra en abort? Fostret självt kan uppenbarligen inte svara på frågan, utan vi får försöka att sätta oss in i den blivande människans situation. Om vi vet att fostret kommer att födas multihandikappat och utan förmåga att se eller höra, skulle vi då själva velat leva? Om svaret på den frågan är nej, måste vi också fråga oss om det är rimligt att inte göra abort. Ska vi medvetet föda ett barn som inte kommer att kunna leva ett bra liv? Att föda fram ett barn som vi redan före födseln kan ge prognosen ett dåligt liv, tyder nästan på sadism.

Men mamman och pappan då? Vad är deras rättigheter och skyldigheter?

Såvitt avser pappan, är det min uppfattning att han har två lojaliteter. När det gäller fostret måste han såklart se till möjligheterna att han tillsammans eller utan mamman kan ge barnet ett liv som är värt att leva. Är det inte värt att leva så varför ska han av alla tvinga fram ett dåligt liv?

Beträffande mamman är problemet mycket svårare av det skälet att hennes egen kropp är ett nödvändigt verktyg för att fostret alls ska kunna bli ett liv. Om vi utgår från svenska förhållanden, de vill säga att ett foster inte för närvarande anses kunna födas fram till ett bra liv före den tjugoandra veckan och att ett foster som föds fram före vecka 22 inte kan anses medvetet, så finns det i vart fall inga vare sig vetenskapliga eller medmänskliga motiv emot abort. Om man dessutom lägger till kvinnans rätt att vägra medverka som verktyg för en oönskad graviditet, blir aborträtten någorlunda självklar fram till och med vecka 22. Efter vecka 22 blir det emellertid allt svårare att argumentera för fri abort, dels eftersom fostret blir allt likare ett barn, får mer och mer medvetenhet, dels eftersom det blir svårare och svårare för den medicinska personalen att låta ett foster dö som man vet man kunnat rädda.

Abort är ingen lätt sak. Fostret. Mamman. Pappan. Den medicinska personalen som ska utföra ingreppet.

Som en tumregel går det förmodligen att fastställa att vecka 21-22 är en bra slutpunkt för kvinnans definitivt fria rätt till abort. Därefter kan den fria aborträtten på moraliska grunder med fog ifrågasättas. Om det inte tydligt kan visas att fostrets liv på grund av handikapp skulle få ett liv så fullt av svårigheter att bägaren skulle tippa över till övervägande dåligt, är det svårt att argumentera för abort vare sig på grund av vetenskap eller medkänsla efter vecka 22. Men att det ska finnas en aborträtt i och för sig, det kan enligt min mening inte ifrågasättas.

#abort #kristnavärdepartiet #prolife #ellinorgrimmark #barnmorskemålet #människorättförofödda