TRE SMÅ GRISAR I EN JÄTTESTOR BÅT

02.05.2018

För länge sedan bodde tre små grisar på en jättestor och fantastisk båt. Grisarna var fattiga, ofta sjuka och utan medicin. Föddes en ny gris, så dog genast en annan. Det blev inte fler grisar.

En av grisarna var emellertid lite händigare än de andra och kom en dag på idén att göra ett fiskenät. På detta sätt kunde grisarna istället för spöfiske, hellre fiska med nät. De andra grisarna var först lite skeptiska, men blev snart övertygade eftersom det visade sig att grisarna nu kunde fånga fisk i överflöd. Aldrig mer behövde de vara hungriga. För första gången kunde det nu ske en befolkningsökning bland båtgrisarna, som snabbt förökade sig och blev fler.

Men det var inte nog med detta. En av grisarna som var av det mer finurliga slaget, kom en dag på en idé hur man skulle kunna samla ihop alla de infångade fiskarna i en stor påse gjord av polyeten. Grisarna kallade påsarna för plastpåsar. Dessutom konstruerade hon ett skåp med ett slutet system av vätska och gas som kunde ta upp värmen inne i skåpet och förvandla den till kyla. Grisarna kallade skåpet för kylskåp. Nu kunde grisarna fånga jättemycket fisk vissa dagar, och istället ta ledigt på kvällarna för att ägna sig åt läsning, studier eller nöjen. De införde till och med två helt arbetsfria dagar för att bara kunna vila.

Vilodagarna ägnade grisarna åt att äta, älska och på alla sätt njuta av livet. Så fort de tömt en plastpåse med fisk, slängde de plastpåsen över bord och öppnade en ny. Livet var härligt på grisarnas båt och grisarna blev fler och fler.

Efter några år uppstod emellertid ett allt oftare återkommande problem. Vid fisket fick grisarna upp mindre och mindre fisk, trots att näten gjordes större och större, och istället fylldes näten med allt mer gamla plastpåsar. Ett annat problem grisarna märkt av, var att många grisar allt oftare fick svåra matsmältningsproblem vilket resulterade i magsmärtor, vilket visade sig bero på att de ätit fisk som fått i sig plast.

Grisarna var kloka djur, och en av de mer skarpsinniga kom på att om de konstruerande en motor till båten, så skulle den kunna förflytta sig utan att grisarna behövde ro, och dessutom mycket snabbare. På detta sätt skulle grisbåten snabbt kunna flytta sig till mer fiskrika hav utan plast. När han dessutom listade ut att om de pumpade upp olja från en plattform och raffinerade den till bensin, så kunde de använda sig av bensinen som bränsle till motorn.

Nu blev livet om möjligt ännu bättre än tidigare. Grisarna fångade nya sorters fiskar som var ännu godare, ännu större, ännu mer fulla av näring. Grislivet var ljuvligare än någonsin. Alla blev fetare. Alla fick fler små söta kultingar. Paradiset på båten.

Efter några helt ljuvliga årtionden där jämlikheten spred sig (även om som alltid vissa grisar var mer jämlika än andra), fattigdomen nästan utrotades, och fetman och galopperande dumhet var de enda kända grissjukdomarna, så uppkom emellertid nya problem.

Trots att båten nu kunde förflytta sig utan muskelkraft över stora avstånd, blev det allt svårare att fånga de stora mängder fisk som behövdes för att mätta de allt fler och allt fetare grisarna. Dessutom började näten återigen fyllas med plast istället för fisk, och många grisar fick därför förstoppning med allvarliga bajsincidenter som följd.

En av de mer ekonomiskt sinnade grisarna kom emellertid på en idé om att skapa fler och ännu större motorer, och dessutom konstruera nät som kunde skrapa botten på haven.

Ojoj. Nu fick grisarna det om möjligt ännu bättre. Helt nya skaldjur och plattfiskar de aldrig smakat tidigare kom nu upp på menyn. Grisarna hade grillkväll och fest flera dagar i veckan. Begreppet "Fisk på fredag och varje dag är fredag", blev nästa som ett mantra bland grisarna. Inte nog med det. Grisarna blev fetare och fetare och fler och fler.

Varje gång de fick problem löste de det med ännu större motorer och ännu större nät.

Fast nu uppstod ytterligare ett problem. Båten började ta in vatten eftersom grisarna nu var så många och motorerna så tunga. Grisarna löste inledningsvis problemet med vattnet genom att en finurlig gristjej konstruerade en vattenpump och en knappt fullvuxen ung galt kom på att de kunde bygga en högre reling.

Så höll de på i över 100 år. Men nu finns de inte mer. Båten sjönk.

Det finns inga fler galtar. Inga suggor. Inga små söta kultingar. De är döda, men plasten är kvar.

#plast #fetma #dumhet #växthuseffekt #miljöförstöring #utfiskning