SKATTEPOLITIK, FRIHET OCH LYCKA

21.09.2018

Så många som möjligt, så lyckliga som möjligt bör som jag ser det, vara det mål vårt agerande ska eftersträva. Men vad betyder det för skattepolitiken? I vilken utsträckning ska staten och kommunerna kunna beskatta oss?

För tydlighets skull vill jag påpeka att jag inte tänker diskutera skattesatser eftersom jag inte har nog kompetens för en sådan diskussion. Däremot avser jag att argumentera för att principen så många som möjligt, så lyckliga som möjligt bör vara vägledande då politikerna beslutar om olika skatter. Eftersom lycka till stor del också hänger samman med frihet, ska jag därför också ur ett lekmannaperspektiv föreslå en höjd skatt, men en annan sänkt i strävan efter att öka individernas frihet och samtidigt kunna hålla även framtida generationer så lyckliga som möjligt. Det är inga nya tankar, men eftersom så många politiker tycks tro att vi kan göra under bara genom att höja eller sänka det totala skattetrycket, förefaller det ändå finnas utrymme för en sådan principiell diskussion.

Såsom i all politik, menar jag, måste vi ha klart för oss våra grundläggande värderingar och varför vi har dem för att inte riskera driva omkring som lille Nasse i stormen med endast Nalle Puh som håller kvar honom på jorden. Därför är det bra att tänka igenom varför vi alls har skatter.

När vi människor tillsammans bildar en nation, så gör vi det med den grundläggande förutsättningen att vi tillsammans klarar så mycket mer, än vad vi gör som enskilda individer. De faller på sin egen orimlighet att alla skulle kunna betala sin egen läkare, polis, militär etc. Det är därför det är så mycket bättre för oss att tillsammans organisera våra resurser för att få ut maximalt av våra individuella resurser.

Vi har nästan alla vissa värden som vi värdesätter mer än andra och där de individuella olikheterna förmodligen är relativt få, såsom trygghet, boende, mat, läkarvård, utbildning, frihet att tänka och tycka vad vi vill och att ha eget inflytande över våra liv, att i möjligaste mån få möjlighet att skapa vår egen framtid och forma våra liv.

Mot denna bakgrund skulle man helt logiskt kunna påstå att eftersom de grundläggande värdena är lika mycket värda för alla, ska alla betala exakt samma belopp i skatt, till exempel 300.000 kr per år. Ett sådant system har jag emellertid svårt att tro att någon utom en extrem kapitalist, skulle tycka vara rättvist. Problemet är också att det finns många människor som inte brutto tjänar 300.000 kr per år - så hur ska de människorna betala? Slaveri? Dessutom hade rimligtvis ett sådant system blivit dyrt också för de rika eftersom det skulle medföra större fattigdom och därmed högre kriminalitet, med större kostnader för att skydda sina egendomar etc. Men det viktigaste argumentet är inte rättvisa. Det enskilt viktigaste argumentet är att systemet skulle motverka syftet att så många som möjligt blir så lyckliga som möjligt eftersom endast de rika skulle tjäna på systemet och bli allt rikare medan de fattigare skulle bli fattigare. Ett aktuellt och bra exempel är världens rikaste land, USA, där jag sett uppgifter om att det finns 40 miljoner människor som lever under FN:s fattigdomsgräns, i ett land med å andra sidan nästan oändliga rikedomar. Skattesänkningarna för de få superrika kan knappast uppväga att så många lever i fattigdom. Något annat slags skattesystem krävs därför.

Den andra ytterligheten, kommunismen, innebär att staten lägger beslag på alla inkomster och fördelar ut resurserna jämnt. Alla blir lika rika eller fattiga, alla lika olyckliga enligt de erfarenheter historien hittills visat upp. Systemet har prövats i till exempel Sovjet och Kina och ledde inte till ökad lycka, snarare tvärtom. Det beror såklart på flera orsaker, men några av de främsta orsakerna är att ett sådant system kväver företagsamhet och flitighet och därför dels försätter människor i vanmakt eftersom de inte kan påverka sina egna liv, dels att eftersom företagsamheten och fliten kvävs så minskar samhällets gemensamma resurser. Dessutom har ju kommunismen och delar av socialismen visat sig leda till orättvisor genom korruption snarare än rättvisa, vilket också är en faktor då vi bedömer den samlade lyckan.

Ingen av dessa extremer tycks sålunda leda till mesta möjliga, samlade lycka, utan vi måste försöka hitta en kompromiss där vi balanserar människans frihetslängtan och initiativkraft med en vettig resursfördelning för att på bästa sätt sprida så mycket lycka som möjligt. Rimligtvis är vars och ens överskott som endast marginellt bidrar till ökad lycka, betydligt mer värt för den som inget har. Det enda rimliga skattesystemet torde därför vara såsom vi i stor grad redan har det, nämligen ett proportionellt och progressivt skattesystem.

Men det viktiga för politiker är att alltid ha med sig att varje skattekrona berövar individen ett mått av individens frihet. Alla skatter måste därför ha som mål att öka den totala lyckan så mycket som möjligt men ändå begränsa ingreppet i den individuella sfären till ett minimum. Skattepengarna är medborgarnas och måste behandlas därefter, det vill säga omsorgsfullt och med tanke på samtliga medborgares lycka.

Som historien visat har kommunistiska och socialistiska system, nu senast Venezuela, visat att maximala skatter och minimalt individuellt utrymme är direkt skadligt. Var och en tappar drivkraften om staten ska ta hand om alla inkomster och godtyckligt dela ut överskottet - om det ens blir något. Ett renodlat kapitalistiskt system som USA tycks vara på väg mot, kan ju knappast heller vara någon bra idé med så många fattiga.

Utan att påstå att jag har svaret, är jag ändå undrande över varför så många politiker förefaller så ointresserade av att diskutera höjd koldioxidskatt och minskad inkomstskatt? En kraftigt höjd koldioxidskatt - helst global - skulle öka drivkrafterna att hitta alternativ till fossila drivmedel. En lika mycket sänkt inkomstskatt skulle å andra sidan öka drivkrafterna för människor att utbilda sig, starta företag och därmed öka välfärd och lycka. En framtid för våra barn med minskade koldioxidutsläpp kombinerad med ökad frihet för individen - är inte det svaret åtminstone för den som jag som tror på både liberal marknadsekonomi och att vi snabbt måste minska våra fossila utsläpp?

Lillemickes skatteskola: Det är häftigt att betala skatt om det bidrar till att öka lyckonivån i samhället. Det är väldigt tråkigt och upprörande att se skattemedel förslösas.

#skatt #inkomstskatt #koldioxidskatt #skattemedel #likgiltighetsuger