RÄTTEN TILL DÖDEN

22.01.2018

Under de senaste dagarna har nästan alla i södra Sverige läst om tragedin i Bjärred. En familj där de vuxna tycks ha tagit beslutet att ta livet av sina barn och sedan avsluta sina egna liv.

Jag vill poängtera att detta inte kommer att handla om tragedin i Bjärred. Jag vet väldigt lite om den, och är dessutom ointresserad av sensationsjournalistik. Dock fastnade en rubrik på min näthinna; "Vi kunde inte gjort något annorlunda" (HD 2018-01-20) där den stackars rektorn på barnens skola försöker be om ursäkt för något ingen normal människa kan klandra henne för. Förhindra dödandet av barnen och det självvalda avslutandet av sina liv.

Däremot är motfrågan intressant; - Är det alltid en moralisk plikt att förhindra självvalt livsavslutande eller till och med icke självvald dödshjälp? Är det en skyldighet att leva och tvinga andra att leva?

Före det att mamma födde fram mig fanns jag inte. I nästan en evighet. Sedan min hjärna slutat fungera kommer jag att sluta finnas till. I en evighet. Jag hade inte ont av den första nästan evigheten och kommer inte ha ont av nästa heller. Om jag däremot får svår cancer, ALS eller någon annan smärtsam och förnedrande sjukdom - då kommer jag att lida.

Min uppfattning, som stämmer med den moraliska kompass jag förespråkar, är att om prognosen för det framtida livet ser dålig ut har jag inga som helst problem med att en person väljer att avsluta sitt liv. Visst måste en person som vill avsluta sitt liv överväga om biverkningarna för omgivningen är så stora att personens eget lidande helt enkelt får tolereras för att omgivningen inte ska lida mer. Förlusten av en mamma, en pappa, en bästa vän och så vidare kan såklart innebära ett enormt psykiskt lidande. Å andra sidan kan ett psykiskt eller fysiskt lidande för den enskilde säkerligen också vara så stort att ett självvalt avslutande av livet får anses uppväga bieffekterna för omgivningen. Slutsatsen måste ändå bli att om en vuxen person, inte som ett rop på hjälp, utan som ett noga genomtänkt handlingsalternativ väljer att avsluta sitt liv eftersom prognosen för det framtida livet ser dålig ut - då kan knappast jag se varför det skulle vara en moralisk plikt att förhindra det självvalda livsavslutet. Det kan väl inte vara en plikt att leva under vilka vidriga omständigheter som helst?

Frågan om icke självvald dödshjälp eller icke självvalt livsavslutande är betydligt svårare att besvara, eftersom personen som dör inte kunnat välja själv. Varför personen inte kunnat välja själv kan bero på en mängd orsaker. Det kan gälla det svårt missbildade spädbarnet som knappast kan meddela sin omgivning, det kan bero på att personen råkat ut för en olycka, ett snabbt sjukdomsförlopp med mera. Samtidigt kan inget argument övertyga mig om det moraliskt riktiga i att låta människor ligga i svåra plågor under lång tid, i värsta fall helt isolerade, bara för att de inte själva kan avsluta sina liv. Jag har därför kommit till den enligt min bedömning enda rimliga slutsatsen, nämligen att om en människas liv och framtid ser så dyster och plågsam ut att flera av varandra oberoende sakkunniga kommer till slutsatsen att de själva hade föredragit döden, då är till och med ett icke självvalt livsavslutande att föredra.

#döden #dödshjälp #avslut