POLITISKT KRÄNKT

06.05.2018

Ett begrepp som för många blivit ett skällsord är det så kallat politiskt korrekta. Att vara politiskt korrekt är såvitt jag kan förstå att försöka undvika att argumentera på ett sätt som negativt särskiljer människor utifrån kön, etnicitet, kultur, sexuell läggning, religiös tro, ideologisk uppfattning med mera.

En person som inte är politiskt korrekt bryr sig däremot inte om ifall personen uttrycker sig på ett sätt som kan uppfattas som att på ett negativt sätt peka ut en grupp utifrån exempelvis kön, etnicitet eller sexuell läggning.

För egen del kan jag faktiskt inte förstå hur det skulle kunna vara fel att vara politisk korrekt. I vart fall om jag håller mig till definitionerna ovan.

Ett annat uttryck som inte är lika känt, helt enkelt eftersom jag tänkte ut det idag (har i alla fall inte hört det tidigare), är politiskt kränkt. Det vill säga en person som upplever att någon verbalt trampar på en politiskt öm tå.

De politiker och väljare som enligt min erfarenhet framför allt känner sig politiskt kränkta är Sverigedemokrater och Vänsterpartister.

Sverigedemokratiska politiker och sympatisörer ser alltid väldigt besvärade ut när jag eller någon annan påpekar partiets nazistiska förflutna. Högljutt försvarar de sitt parti och påstår att alla sådana människor och tankar rensats ut ur partiet. Jo, det är alldeles korrekt att Sverigedemokraternas program inte förespråkar odemokratiska metoder. Men då vill jag påminna om att även Hitler kom till makten genom demokratiska val. Det är dessutom bara ett tjugotal år sedan representanter för dåvarande Sverigedemokraterna i uniformer brände misshagliga böcker på bål i Sverige. Vidare behöver ingen leta särskilt länge för att hitta Sverigedemokratiska sympatisörer med samma obehagliga och farliga värderingar. Ett parti är inte dess partiprogram. Ett parti utgörs av sina medlemmar och sympatisörer.

Nästan än mer kränkta bli Vänsterpartister och deras sympatisörer om jag råkar nämna deras förflutna. Så sent som i slutet av 1980-talet reste företrädare för det som då kallades Vänsterpartiet kommunisterna, VPK, till sina kamrater i dåvarande Östtyskland och Sovjet och tog emot pengar från sina kamratföreningar i öst. Hyllningarna av kamraterna Mao och Fidel Castro ville aldrig tystna, trots att det redan då fanns otvetydiga bevis för de massmord och politiska förföljelser som skedde i kommunismens namn. Och vi som är lite äldre minns alla hur svårt det var för Vänsterpartiets förre ledare, Lars Ohly, att sluta kalla sig kommunist. Jag kan av egen erfarenhet vittna om att det fortfarande finns vänsterpartister som inte skäms för att kalla sig kommunister.

När Sverigedemokrater och kommunister påstår att deras respektive parti städat ut det gamla och hemska, går det ändå att hitta sympatisörer som inte alls har släppt det obehagliga och onda. Det betyder att det gamla och onda finns kvar och hela tiden riskerar att bubbla upp till ytan. Det är därför det fortfarande är relevant att påminna om dessa partiers historia. Bara för att ett parti eller en politiker kommer till makten genom demokrati, betyder det inte att partiet eller politikern är demokratiskt eller en demokrat. Därför fortsätter jag att tjata om dessa partiers förflutna. Jag vill inte att Sverige ska bli det som Nordkorea är och det som Turkiet, Ryssland, Polen och Ungern håller på att förvandlas till.

Lillemickes demokratiskola: Det härliga med demokrati är att vi kan rösta bort dåliga politiker. Skulle Sjöstedt eller Åkesson komma till makten är jag rädd för att vi aldrig skulle få bort dem. Därför fortsätter jag att med stora skor trampa omkring i skogen av ömma tår.

#politiskkränkthet #politisktkorrekt #nazism #sverigedemokraterna #kommunism #vänsterpartiet #hitler #stalin #mao