PALESTINAKONFLIKTEN

10.12.2017

En ständigt aktuell konflikt som verkar nästa omöjlig att lösa är Palestinakonflikten. Just nu är konflikten än mer synlig än vanligt efter Trumps ogenomtänkta beslut att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad.

Lika lätt som det är att känna sympati för det judiska folket, lika lätt är det att fångas av det palestinska folkets frustration och ilska.

I slutet av 1800-talet fanns cirka 35.000 judar i Palestina av en total befolkning om cirka 500.000. Judarna var alltså bara en liten minoritet av Palestinas totala befolkning. Detta kan jämföras med 2011 då antalet judar i Israel uppgick till ungefär 5,8 miljoner inkluderat bosättare. Vidare måste hänsyn till de cirka sex miljoner judar som bor i USA och som utövar ett starkt politiskt inflytande över USAs israelpolitik.

Antalet palestinier i Palestina uppgår till ungefär 1,6 miljoner. Beträffande antalet palestinier utanför Israel, främst Jordanien och Libanon, går uppgifterna ordentligt isär mellan palestinier och Israel. Dock tycks det råda samsyn i att det totala antalet palestinier understiger tio miljoner.

Vidare finns ett par hundra tusen kristna och druser i Palestina.

Antalet freds- och medlingsförsök i Palestinakonflikten är nästan oräkneliga. Även om det är svårt att just nu tro det, har parterna ändå vid ett par tillfällen varit riktigt nära att hitta en lösning. Tyvärr har försöken emellertid aldrig utmynnat i en hållbar lösning.

Den lösning på konflikten som idag synes vara den nästan allena förespråkade i väst och som i någon mån godtas av vissa palestinier inom det politiskt sekulära Fatah, är den så kallade tvåstatslösningen. I stora drag innebär tvåstatslösningen såsom namnet antyder att det skapas två separata och fristående stater, Israel och Palestina. Samtidigt vet vi alla att denna lösning än så länge inte kunnat få full uppslutning hos parterna. Det räcker med läsa dagstidningar eller se på tv-nyheterna under några dagar för att förstå hur laddad situationen är.

Saken är nämligen att även om det låter som ett smidigt pussel att lägga ut två bitar, en till varje folk, så är realiteten en helt annan. Oroligheterna nu hösten 2017 till följd av USAs beslut och tillkännagivande av att Jerusalem är Israels huvudstad är exempelvis en av flera svåra frågor. Jerusalem är nämligen helig inte bara för judar, utan också för muslimer och kristna. Varför ska ett av folken få Jerusalem som huvudstad och inte de andra?

Ett annat svårt problem är att det som enligt tvåstatslösningen ska utgöra det nya Palestina, i praktiken består av två landområden, Västbanken och Gaza som inte ligger i omedelbar geografisk anslutning till varandra. Lösningen kräver därför en korridor mellan de olika landområdena som står under internationell bevakning. Som alla förstår innebär lösningen därför minst sagt stora administrativa utmaningar.

Ytterligare ett problem är de långt över 100 judiska bosättningarna med sammanlagt över en halv miljon bosättare som finns på Västbanken, det vill säga det största av de två landområden som skulle utgöra Palestina. Hur ska dessa administreras och skyddas om Västbanken ska utgöra den större delen av Palestina? Dessutom ska läggas till att de ultraortodoxa bland judarna vägrar överge bosättningarna och ser snarare till att antalet bosättningar ökar.

Problemet är också att inte ens den mest obotlige optimist kan förneka att tvåstatslösningen är långt ifrån accepterad av alla palestinier och andra arabiska folk. Hamas, den Islamiska motståndsrörelsen, accepterar exempelvis inte någon tvåstatslösning. Frågan är därför om tvåstatslösningen någonsin kommer bli en hållbar lösning på Palestinakonflikten.

Ett helt annat förslag med utgångspunkt från det som förenar snarare än det som skiljer folken åt, skulle istället kunna innebära en enda stat. Tanken i sig är inte ny, men få initierade tycks tro på den.

Förutsättningen för denna lösning är dock att båda parter tillämpar den moraliska kompassen. Palestinierna måste förmås att känna empati med det sedan tusentals år förföljda judiska folket och dess behov av att få känna sig säkra inom sina gränser i ett land de i någon mån kontrollerar. Men på samma sätt måste det judiska folket reflektera över det orimliga i att hundratusentals palestinier fortfarande lever i flyktingläger och att miljontals palestinier inte har ett land de har någon kontroll över och därför kan känna sig säkra i.

Vidare måste båda sidors sekulära krafter träda fram och framhärda det orimliga i att ett troende folk ska ha företräde framför ett annat till olika heliga platser. Rimligen måste såväl judar som muslimer och kristna ha rätt besöka exempelvis Jerusalem.

Dessutom har båda sidor mycket ekonomist att vinna på att idka handel med varandra istället för nu leva sid vid sida som i ett apartheid-liknande tillstånd.

Jag erkänner att onekligen finns en mängd problem att lösa för att en sådan stat skulle bli möjlig. En av de viktigaste är en solid grundlag som likt den svenska garanterar alla människors lika värde. En stark majoritet ska aldrig kunna köra över en minoritet i viktiga, grundläggande frågor om mänskliga rättigheter eller demokratiska fri och rättigheter. Yttrandefriheten och religionsfriheten måste vara stark.

Lösningen kommer också inledningsvis att innebära stora uppoffringar från båda sidor och internationella åtaganden från omvärlden i form av övervakningsinsatser. Men med basen i rationellt tänkande och empati, är en enstatslösning enligt min uppfattning fullt möjlig att uppnå, och dessutom den som kommer medföra störst lycka och minst olycka för båda folken. Evig konflikt och väpnat våld kan inte rimligen vara den bästa lösningen för något av folken.

#palestinakonflikten #Palestina #Jerusalem #Trump #Hamas #Israel