PÅ VAD GRUNDAR POLITIKER SINA BESLUT?

15.09.2018

Som advokat är det naturligt för mig att hänvisa till sådant som är bevisat, för att domstolen ska fatta det ena eller andra beslutet i en rättegång. Jag utgår dessutom från att domarna i domstolen lägger det som de finner bevisat till grund för sina domar och beslut. Det hade varit minst sagt häpnadsväckande om domarna i en rättegång beslutat att bortse från vad som är bevisat, och istället hänvisat till deras religiösa, filosofiska eller ideologiska övertygelser. När detta vid något enstaka tillfälle hänt, oftast på grund av mindre lämpliga nämndemän, har det med rätta blivit stort rabalder och hovrätten har givetvis ändrat domen och ställt saker till rätta.

Men det är såklart inte bara advokater och domare som har detta förhållande till vad som kan anses bevisat och beprövat. Läkare lägger vetenskap och/eller beprövad erfarenhet till grund för sina diagnoser och behandlingar. Affärsmän lägger ekonomiska realiteter till grund för sina beslut, en kock vet förhoppningsvis vilka ingredienser som fungerar med varandra i grytan, en busschaufför vet hur bussen ska köras, en skräddare hur en skjorta ska sys, en snickare hur olika material ska behandlas och så vidare i det oändliga. Alla yrken fungerar på detta sätt. Vi använder oss av metoder som forskats fram eller som vi genom erfarenhet vet att de fungerar.

Men politiker då. På vad grundar de sina beslut?

Många gånger grundar politiker såklart sina beslut på vetenskap och/eller beprövad erfarenhet - men andra gånger synes de istället luta sig mer åt vad de vill än vad vetenskap och beprövad erfarenhet ger stöd för. Ett nutida exempel är brott och straff. Alla politiker, och medborgare, vill att brottsligheten ska minska. Jag har inte hört en enda som propagerat för fler brott och fler brottslingar. Men vad är det som gör att nästan alla politiker per automatik förknippar minskad brottslighet med högre straff? Finns det något säkert samband mellan höga straff och låg brottslighet? Inte såvitt jag vet, för i så fall borde exempelvis USA vara fritt från kriminella med tanke på de betydligt högre straffsatser som gäller i USA. Ändå har USA högre brottslighet. Konstigt.

När politiker argumenterar för det ena eller andra, borde det ju annars vara en rimlig utgångspunkt att det finns evidens och/eller beprövad erfarenhet innan de beslutar om medel som kanske är helt verkningslösa eller direkt kontraproduktiva. Tro kan man göra i kyrkan, som min gamle farfar brukade säga.

Ett annat exempel är vinster i välfärden. Är det vinsterna som är problemet eller är det något annat? Otvivelaktigt har ojämlikheten ökat mellan bra skolor och dåliga skolor, liksom att skolresultaten relativt sett med andra länder blivit sämre i jämförelse med för 30 år sedan - men är lösningen att begränsa vinster för framgångsrika aktörer i skolbranschen? Kanske skolor som etablerar sig i så kallat dåliga områden snarare ska få ökade ekonomiska incitament? Hur gör andra länder som är mer framgångsrika än Sverige? Innan politiker fattar drastiska beslut om förändringar i skolan, eller för den delen andra viktiga frågor, borde det vara ett rimligt krav att de har ett vettigt beslutsunderlag och inte går på magkänsla eller vad som enligt deras åsikt borde vara rätt (men kanske är fel).

Ett favoritområde hos politiker på båda sidor på vänster/högerskalan är skatter. På vänstersidan propageras alltid för högre skatter för att minska ojämlikheten och öka välfärden. Men kan vi inte minska skatterna på de som har det sämst istället? Högre skatter måste väl inte per automatik betyda högre effekt per skattekrona, bättre välfärd och minskad ojämlikhet? Istället kanske det betyder minskad tillväxt och sämre för alla? På högerkanten propageras å andra sidan regelmässigt för lägre skatter. Men är alla skatter av ondo? Forskare verkar ju till exempel ganska eniga om att en högre koldioxidskatt, kanske växlad mot lägre inkomstskatt, vore bra för att minska utsläppen och öka arbetsmotivationen. Innan vi beslutar om vare sig skattesänkningar eller skattehöjningar borde vi kanske fundera över hur andra länder gör och vad forskningen säger.

Jag argumenterar inte emot ideologier och politiska övertygelser. Givetvis kan det finnas olika medel för att nå det mål de flesta politiker förhoppningsvis har; så många som möjligt så lyckliga som möjligt så länge som möjligt. Men ett anständighetskrav för alla politiker borde vara att innan de beslutar det ena eller det andra, så borde deras beslut grundas på evidens och/eller beprövad erfarenhet. Det kan inte vara rimligt att chansa vilt utan annat stöd än tyckande, magkänsla eller för att saker och ting borde fungera på ett visst sätt (men kanske inte gör det).

Lillemickes politikerskola: När en riksdagsman i SD, på fullt allvar skriver "seger eller död" och att "våra motståndare på riktigt tvingat oss in i en existentiell kamp om vår kulturs och vår nations överlevnad", känns det som om jag lånat Dr. Emmet Browns tidsmaskin från filmen Tillbaka till framtiden och haft oturen att hamna i Tyskland på 1930-talet. - Kära Mattias, om du läser dagens HD del A, sida 13, kan du se att Sverige rankas som världens sjunde bästa land att leva i; "vår nations överlevnad." Seriöst? Vad blir nästa kloka uttalande från chefsideologen? "Tawanka!" (?), "Din Jävla Fårafetta", eller eftersom EU-motståndet är stort i ditt parti "100.000 tyska bögar!" (?). Pust vad trött man kan bli.....

#vetenskap #evidens #beprövaderfarenhet #likgiltighetsuger #politik #demokrati