FRAMTIDSTRO 

04.07.2019

Vid en betraktelse över framtiden är det lätt att bli dyster. Plast i haven, växthuseffekt och stigande temperatur, smältande polarisar, utfiskning, ökande flyktingströmmar, massutrotning av djur och växter, ett polariserat samtalsklimat, framväxt av populistiska politiker med totalitära böjelser, ökad brottslighet och otillfredsställda vårdbehov, minskad personlig frihet. I sådana dystra stunder räcker det inte hur mycket Hans Rosling man än läser och alla framsteg han beskriver i sina böcker och föreläsningar eftersom denne fantastiske man inte längre finns med oss. Vad hjälper alla gjorda framsteg när framtiden ändå ter sig närmast dystopisk, i vart fall enligt de värsta pessimisterna?

Jag läser Steve Pinker (Enlightenment Now) och jag tror att denne tänkare möjligen har en del av svaret, nämligen upplysningstankarna från i huvudsak 1700-talet. Det vill säga om vi återgår till de tankar som präglade upplysningstänkare som Adam Smith, Voltaire, Kant med många flera, den framtidstro dessa tänkande människor verkar ha haft, och som är de tankar som faktiskt tagit oss dit vi är - då tror jag vi har svaret på de flesta, kanske alla, av de utmaningar jag beskrev ovan.

Humanism, förnuft, frihet från religiösa dogmer, ett vetenskapligt betraktelsesätt, fred, liberalism och demokrati har gett oss allt från vaccin, penicillin, tåg, bilar och flyg, ökad livsmedelsproduktion, bättre arbetsvillkor, minskat antal krig i världen, minskad fattigdom med mera. Tänk vilken i de flesta avseenden mycket bättre värld vi skapat för oss människor i jämförelse med 1700-talet.

Problemet nu, som jag ser det, är att vi tyvärr verkar ha glömt de idéer som tagit oss dit vi är. Den största risken för framtiden jag ser är därför att vi överger upplysningstankarna och inte förrän det är försent, upptäcker att det är just dessa tankar vi saknar. Vi börjar lita på totalitära idéer, glömmer att det inte finns bra och samtidigt odemokratiska länder, glömmer att nästan alla bra forskningsresultat uppstått i den fria grundforskningen av fritänkande forskare utan politikerstyrning, glömmer att det är mångkulturen som till stor del bidragit till välståndet i länder som USA och Sverige och andra västländer. Vi sluter oss och tror att det är omvärlden det är fel på, när felet ligger i just det slutna, de höga murarna, det fientliga, det totalitära, de vetenskapsföraktande politiker som påstår att de har enkla lösningar på alla problem. Sanningen är istället den att det sällan finns enkla lösningar på svåra problem och att det dessutom ofta finns samverkande problem som kräver flera olika lösningar. Men det betyder inte att det inte finns svar på våra problem. Det finns lösningar och vi kommer att hitta dem - i alla fall om vi slutar skrika att andra sidan har fel och lyssnar på varandra och på experterna.

Upplysningsidéerna betyder inte att alla tycker eller tänker likadant - men att vi har respekt för varandra och lyssnar på varandra. Att vi inte ljuger för varandra utan hänvisar till korrekta källor. Framtidstrons dödgrävare är i själva verket de som inte beredda att ta till sig fakta när det gäller allt från hederskultur och integrationsproblem till de som förnekar att människan haft en påverkan på miljön och klimatet. Att sticka huvudet i sanden och förneka löser inga problem. Att hänvisa till obskyra forskare som påstår allt från att tobak och cannabis är ofarligt till att polarisarna inte smälter är kontraproduktivt. Att påstå att man har den enkla lösningen, när i själva verket den som har verklig framtidstro och tro på utveckling erkänner att vi faktiskt har många frågor kvar att lösa men att vi kommer att hitta svar, ett efter ett, såsom vi gjort genom vår historia. 

Om vi hittar en gemensam verklighetsbild, är det min absoluta övertygelse att människan har förmågan lösa även framtidens svårigheter. Men det kräver att vi åter tar till oss de upplysningsidéer som skapat så mycket gott.

Det är inte alltid lätt att ta till sig vad ens meningsmotståndare säger, särskilt inte när de hänvisar till falska källor eller påstår att de har belägg för sådant som är rent påhitt. Men jag tror ändå det är viktigt att lyssna på varandra, snarare än att håna varandras ståndpunkter. Om inte annat så för att kunna bemöta varandra sakligt. Detta kan vara svårt - det medger jag - men jag tror att detta är den enda vägen. Lyssna, diskutera, vara ärliga och konstruktiva.

För egen del har jag hittat ett enkelt trick som fungerar i alla fall för mig när jag ska diskutera med meningsmotståndare. Innan jag ska argumentera med någon som jag är på tvärs med, försöker jag hitta en stund att tänka på någon jag älskar och bryr mig om. Efter en stund försöker jag flytta över mina varma känslor från den jag älskar till den jag inte gillar och hitta en förståelse för varför han eller hon blivit som hen blivit och tycker som hen tycker. Även om jag inte likt en skånsk Jesus lyckas älska min motståndare, kan jag ändå med denna metod tona ned samtalet och försöka hitta åtminstone någon gemensam nämnare. Redan där känner jag att vi tillsammans flyttat oss ett steg närmare lösningen. Polarisering, förljugna källor eller identitetspolitik kan aldrig lösa världens problem. Det kan däremot samtal, forskning och en ljus framtidstro.

Lille-mickes framtidsskola: Lyssna på varandra. Var ärliga. Erkänn problemen. Hitta lösningarna.

#likgiltighetsuger #framtidstro