NÅGON ANNANS PENGAR

18.01.2018

Under de senaste veckorna har det i Stockholmsbaserade tidningar, särskilt Dagens Nyheter, rapporterats om hur Karolinska universitetssjukhuset köpt in konsulttjänster för ungefär 118 miljoner kronor. De konsulttjänster som köpts in har huvudsakligen varit för att sjösätta ett koncept kallat "värdebaserad vård", som tagits fram av BCG, Boston Consulting Group.

Att en organisation använder sig av konsulter är givetvis inget konstigt, eftersom det vore omöjligt att inom ramen för en och samma organisation ha all expertis.

Problemen med denna upphandling var i huvudsak tre.

För det första såldes konceptet värdebaserad vård in gratis, genom att Karolinska fick fri tillgång till två konsulter på BCG. Som alla i affärsvärlden väl känner till, är det få affärsluncher som är gratis i praktiken. Så om någon erbjuder din organisation gratis konsulter, ska du reagera och undra varför. Så var det inte i detta fallet, utan gratistjänsten accepterades.

Därefter anställde Karolinska en av de konsulter som arbetat gratis för Karolinska. Inget fel i det, förrän man lät samma person som alltså tidigare var anställd på BGC, köra upphandlingen av värdebaserad vård.

Sedan har det dessutom visat sig att konceptet värdebaserad vård har tveksamt, om ens något, vetenskapligt stöd, och att det av arbetsunderlagen för konsultfakturorna knappt går att utläsa vad som gjorts. För 118 miljoner kronor.

Inom hela EU har vi lagar om offentlig upphandling. Karolinska har egna interna regler för upphandling och etik. Inget av dessa regelverk har hjälpt. Istället har ledningen på Karolinska på ett flagrant sätt slarvat med skattemedel.

Jag har länge ansett att många av de regelverk man försöker implementera i olika organisationer dels är lätta att undvika om man vill eftersom den som söker undantag alltid tenderar att hitta sådan, dels eftersom ett detaljerat internt regelverk är så detaljerat och tråkigt att ingen orkar sätta sig in i dem. Jag menar inte att interna regelverk kan slopas, men de måste omgärdas av en robust ram av en moralisk kompass nämligen vetenskap, sanning, empati och långsiktighet.

Att handskas med skattemedel vårdslöst är långsiktigt förödande för ett samhälle eftersom det undergräver tilltron till skattesystemet och urholkar den gemensamma välfärden. Leif Östbergs "Vad fan får jag för pengarna" blir plötsligt relevant. Och hur ska vi få fler sjuksköterskor, poliser och lärare om dyra tjänster upphandlas utan eftertanke. När upphandlingen dessutom föregåtts av gratistjänster, är steget kort till korruption.

När man sedan heller inte kan visa tydligt vetenskapligt stöd för en modell, leder detta tanken till att upphandlarna dessutom totalt saknar kompetens. Vilken privatperson skulle köpa en tv som hen inte vet fungerar?

Jag menar att ett ramverk i form av en moralisk kompass, med få men grundläggande normer som alla i organisationen ska känna till, bättre kan förhindra dåliga beteenden inom näringsliv och offentlig sektor än detaljerade policy-dokument. Om alla i en organisation känner till vad som är grundläggande värden, kan alla i organisationen tänka till och ifrågasätta tveksamma och dumma beslut.

Allmänna medel är inte någon annans pengar. Det är våra pengar.

Lillemickes kapitalistskola: Släpper du in lejonet i fårhagen, kan det bli svårt att övertala lejonet att inte äta upp alla fåren.

Den som vill läsa mer kan söka på Dagens Nyheters hemsida; Tidigare BCG-konsult lät BCG vinna upphandling värd 118 miljoner Det finns dessutom en mängd andra artiklar i ämnet, sök på "BCG", "Karolinska", "Nya Karolinska"

#Karolinska #BCG #CSR #CorporateSocialResponsibility #korruption #lillemickeskapitalistskola #118miljoner