MONOKULTUREN OCH LAGEN

12.07.2019

Publicerad första gången i Magasinet Para§rafen den 11 juli 2019: https://www.magasinetparagraf.se/nyheter/kronikor/112724-monokulturen-kontra-lagen/

Vi har allt oftare de senaste månaderna hört kritik mot det som kallas det mångkulturella samhället. Såsom kritiken får förstås menas att många kulturer inte kan samsas på samma plats, i samma land. Efter att ha lyssnat på kritiken mot det mångkulturella samhället, och då åsyftar jag inte de lite mer udda synpunkterna om "Jimmie-moments" och liknande, utan professionella politiker, ställer jag mig frågande till om inte dessa politiker allvarligt missförstått vad mångkultur är och vad de legala effekterna hade blivit av en monokultur.

Med ett mångkulturellt samhälle avses, såvitt mig bekant, ett samhälle där olika kulturer samlas inom samma politiska enhet. Det mångkulturella samhället behandlar alla medborgare lika, oavsett etnisk och kulturell bakgrund, och har respekt och tolerans inför de kulturella skillnader som förekommer inom samma stat.

Sverige är ett i grunden mångkulturellt samhälle. I själva verket är vi så mångkulturella att det är inskrivet i en av Sveriges grundlagar, Regeringsformen. I Regeringsformens första kapitel slås bland annat fast att den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning, och att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Vidare fastslås att den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Eftersom detta finns inskrivet i svensk grundlag måste vi i vart fall än så länge anse att detta återspeglar svenska värderingar. Den som agiterar mot det mångkulturella samhället, måste därmed anses argumentera emot svenska värderingar.

Mångkultur är emellertid inte lätt. Alla kulturella yttringar är nämligen inte i samklang med svenska värderingar. Exempelvis är barnaga emot svenska värderingar. Om detta går att läsa i Brottsbalken. Även könsstympning av kvinnor går emot svenska värderingar, vilket går att läsa i Lag med förbud mot könsstympning av kvinnor. Det finns dessutom en mängd andra kulturella yttringar som strider mot svenska värderingar såsom de är uttryckta i svensk lag inkluderat hedersförtryck och månggifte, könsdiskriminering och diskriminering mot homosexuella. Men detta är en fråga om huruvida vissa värderingar inom en kultur är acceptabla eller inte - det är inte en fråga om för eller emot mångkulturen i och för sig.

Jag har ofta funderat över om monokulturens agitatorer övervägt hur det vore att leva i en monokultur och om det verkligen är en sådan kultur de vill ha. Tänk till exempel hur det skulle vara att leva som öppet kristen eller ateist i Saudi Arabien. Den kristne hade blivit förföljd och ateisten dömd till döden. En annan monokultur är Kina som har cirka en miljon muslimska Uigurer fängslade i kinesiska "omlärningsläger".

Är det verkligen så vi vill ha det? Och vem ska i så fall bestämma vilken kultur som ska råda? Exempelvis kan det på goda grunder ifrågasättas om det är i enlighet med svensk kultur att fira jul i Thailand eller att förfäkta Bibelns skapelseberättelse före den bevisade och pågående evolutionen. Och hur ska vi se på mexikansk taco och italienska pizza? Fotboll, rock'n'roll och polka? Ska vi förbjuda dessa kulturyttringar i lag och dessutom ändra svensk grundlag så att den offentliga makten inte längre ska utövas med respekt för alla människors lika värde och dessutom utan respekt för den enskilda människans frihet och värdighet? Vad menar monokulturens agitatorer egentligen?

Michael Pålsson

Advokat