LÅNGSIKTIGHET

27.09.2017

LÅNGSIKTIGHET

"Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill, jorden vi ärvde och lunden den gröna.

Vildrosor och blåklockor och lindblommor och kamomill

låt dem få leva, de är ju så sköna.

Låt barnen dansa som änglar kring lönn och alm, leka tittut mellan blommande grenar.

Låt fåglar leva och sjunga för oss sin psalm, låt fiskar simma kring bryggor och stenar.

sluta att utrota skogarnas alla djur!

Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa! Låt sista älven som brusar i vår natur

brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur!"[1]

De allra flesta däggdjur (inkluderat människan) handlar ur ett väldigt kortsiktigt perspektiv. Det nyfödda däggdjursbarnet skriker när det vill ha mat, har ont i magen etc. men har inte ett tillräckligt utvecklat medvetande för att kunna tänka längre fram än nuet.

Efter hand som barnet växer upp, får det lära sig att i allt högre grad inse att belöningen inte alltid kommer omedelbart, utan att vi, enskilt och som kollektiv, måste agera på ett visst sätt för att först senare (ibland först hos kommande generationer!) kunna inhämta någon belöning. Men oaktat dessa insikter torde ändå den kortsiktiga reflexen för de flesta av oss vara dominerande. Någon annan förklaring finner i alla fall inte jag till hur de flesta människor, trots uppenbara bevis[2] för miljöförstöring och växthuseffekt, ändå fortsätter att exempelvis ta bilen istället för bussen eller cykeln till arbetet. Om hypotesen att vi tenderar att agera kortsiktigt visar sig vara korrekt, måste vi alltså lära oss att agera långsiktigare. Vi har det inte medfött i våra gener[3].

Fram till 1960- och 1970-talen levde förmodligen majoriteten av människorna i västvärlden i den oskuldsfulla tron att människans inverkan på naturen och jorden var i huvudsak positiv. Få människor i västvärlden reflekterade över att användningen av fossila bränslen skulle medföra en global uppvärmning som skulle kunna påverka oss alla. I fattigare länder var det (och är det) inte en fråga om att reflektera över fossila bränslens effekt, utan bara en fråga om att överleva. Vi ve nu att utsläppen av växthusgaser från jordbruk, transportsektor med mera medför att vi sannolikt står inför en global uppvärmning på långt över två grader som kan leda till fruktansvärda konsekvenser.[4]

De flesta i den rikare delen av världen har nu accepterat att vetenskapen har rätt i frågan om att det är människan (framför allt i de rika delarna av världen) som orsakar den globala uppvärmningen[5]. Majoriteten av oss har också börjat förstå att ingen resurs är oändlig och att ingen art är immun mot utrotning. Exempelvis hotas en stor del av havens fiskeresurser av utfiskning och antalet arter av ryggradsdjur har minskat med 30 procent sedan 1970.

Enbart dessa vetenskapligt belagda fakta talar med styrka för att alla människor och företag måste agera långsiktigt, om vi vill att människan liksom andra arter ska ha en dräglig framtid. Fullt medveten om mitt priviligierade, västerländska liv vill jag ändå fråga om det finns något skäl att förvägra våra barn och barnbarn möjligheten att åka skidor, att se isbjörnar och valar, att ha strandnära tomter, dyka bland korallrev och så vidare.

Den starke orkar dessutom fråga sig om vi i den rika delen av världen har någon särskild rätt att åka på solresor till länder på andra sida jorden, styrda av militärer och nerlusade av pedofiler med följd att öländer ska dränkas under vatten och hela folk tvingas flytta[6]. Eller om det finns någon särskild rätt som ger just oss möjligheten att, på fattiga människors bekostnad, äta en mör ryggbiff från Uruguay eller Argentina. Miljökämpar som exempelvis Greenpeace agerar dessutom aktivt för att framtida generationer ska kunna njuta av en någorlunda oförstörd värld. Vi andra är kanske inte lika modiga som dem - men vi kan försöka.

En väldigt cynisk person anför kanske att "vilken tur att jag föddes här, och de andra där", men de flesta av oss mår sannolikt lite dåligt av att vi kan frossa i resor och mat medan andra svälter utan vatten, avlopp och mat.

Men att agera långsiktigt torde vara klokt även ur andra, rent affärsmässiga och politiska perspektiv.

Apples iPhone hyllas ofta som en visionär pionjärprodukt och Apple beröms för sin framsynthet. Det många inte känner till är att iPhone är tredje försöket att skapa en mobil PC. Först kom Apple Newton på 1990-talet. En flopp. Sen kom samarbetet med Motorola, ROKR. En flopp. Först på tredje försöket blev det succé[7]. Som jag kommer att diskutera senare i denna blogg är det förmodligen dessutom affärsmässigt rätt att agera långsiktigt också ur ett moraliskt perspektiv.

Den stora skillnaden nu, i jämförelse med i mitten av 1900-talet och tidigare är att internet medfört att mänskliga företeelser med stora följder aldrig gått snabbare, blivit större och farligare. Konsekvenserna av vårt handlande blir så mycket större i en med internet sammankopplad värld.

Affärsmässigt kan nämnas den enorma tillväxten för varumärken såsom iPhone, Twitter och Facebook, eller de ekonomiskt katastrofala följderna runt om i världen efter Lehman Brothers kollaps 2008. Även eurokrisen för länder som exempelvis Grekland och dess följder för hela Europa kan nämnas, liksom politiska företeelser som Brexit eller Donald Trump. Terrororganisationen IS stora erövringar under 2012-2015 torde inte varit möjliga utan den propaganda organisationen snabbt spred via social medier under dessa år.

Vi har ännu inte sett de slutliga konsekvenserna av Brexit eller valet av Trump, men min tro är att båda dessa företeelser kortsiktigt skadat förtroendet för såväl Storbritannien som USA. Om emellertid inte Trump och hans medarbetare lyckas ta livet av oss alla, är det min övertygelse att vi alla kommer att tröttna på och se igenom demagoger som Trump och Jimmie Åkesson.

Om vi alla skulle börja handla utifrån ett långsiktigt perspektiv, baserat på fakta, tror jag att många framtida naturkatastrofer, krig och ekonomiska katastrofer, kommer att kunna undvikas.

Att handla långsiktigt är emellertid inte självklart. Inom modern forskning finns psykologiska teorier om två olika system i hjärnan som interagerar med varandra, ett snabbt och intuitivt och ett långsamt och reflekterande. Än så länge vet vi dock mycket lite om hur dessa system och beslutsfattande skiljer sig från varandra.[8]

Min slutsats är därför att vi måste träna oss i att tänka långsiktigt, och inte bara med det snabba och intuitiva systemet. Vi är helt enkelt tvungna att i viktiga frågor tänka inte bara i nuet, utan minst ett par generationer framåt. Det kommer inte vara lätt att konstruera träningsprogram i långsiktighet, det inser jag, men det gör det inte mindre angeläget. Kanske kan man tänka sig långsiktiga projekt där allt från grundskolor, gymnasier och universitet samverkar med att plantera träd, rena vattendrag, investera i företag med hållbara affärsidéer med mera. Men detta spännande projekt att konstruera träning i långsiktighet får jag överlämna till våra kloka pedagoger och forskare.



[1] Änglamark av Evert Taube

[2] Omställningen till en hållbar utveckling, Johan Rockström, sidan 21, (e-bok)

[3] Michael Kirchler, Daniel Västfjäll, https://ragnarsoderbergsstiftelse.se/projekt/att-besluta-snabbt-och-langsamt-hur-intuition-och-reflektion-paverkar-ekonomiskt

[4] Omställningen till en hållbar utveckling, Johan Rockström, sidan 15, (e-bok)

[5] WWF, https://www.wwf.se/wwfs-arbete/klimat/mansklig-paverkan/1124268-mansklig-paverkan-klimat

[6] Sjunkande land vädjar om hjälp, 2015-03-19, SvD, av Jenny Stiernstedt, https://www.svd.se/sjunkande-land-vadjar-om-hjalp

[7] Magnus Lindqvist, https://www.talarforum.se/artikel/magnus.lindkvist/198/198/langsiktig_strategi_vid_snabba_forandringar.html

[8] Michael Kirchler, Daniel Västfjäll, https://ragnarsoderbergsstiftelse.se/projekt/att-besluta-snabbt-och-langsamt-hur-intuition-och-reflektion-paverkar-ekonomiskt