JESUS LIDANDE

01.04.2018

Människor tycker ofta att jag raljerar för mycket om religion och människors tro. Jag kan väl låta de troende vara ifred? De troende gör väl inte mig något?

Det är rätt. Normala, icke bokstavstroende troende gör mig inget. Men som exempelvis situationen i Israel visar är det fortfarande farligt och tragiskt när flera folk hänvisar till att deras gud gett dem samma stycke mark. Eller i Irak och Syrien när fanatiker vill starta ett kalifat. Vi är långt därifrån i Sverige och det är bra. Därför motar jag religionen i grinden var än jag hittar den. Precis som jag kämpar mot nazister, fascister och kommunister.

En vårdag för 48 år sedan på Norra Fäladen i Lund blev jag frälst. En glad farbror med ballonger, godis och i sällskap med barn i min egen ålder kom till gården och övertygade mig om att gå i söndagsskola. Jag fick dessutom en liten men färgglad bok som illustrerade en långhårig och skäggig man med snällt utseende som gick omkring bland lejon, lamm och barn. Den glade farbrodern med ballonger lovade att om jag gick på söndagsskolan skulle jag få träffa den skäggige mannen med lejon och lamm.

Redan följande söndag var jag på plats i söndagsskolan. Det visade sig emellertid att ballongmannen var en lögnare. På söndagsskolan fanns vare sig lejon, lamm, skäggiga och långhåriga män (detta utspelade sig 1970 så långhåriga och skäggiga män var ganska vanliga). Inte ens ballonger eller godis. Jag hämtade mig aldrig från denna besvikelse, utan avbröt mina bibelstudier redan samma söndag.

Under min uppväxt var långfredagen den tråkigaste dagen på hela året. Allt var stängt och det enda som gick på TV (internet fanns inte) var filmer om hur den långhårige mannen med skägg sakta gick sin golgatavandring på törnen och med törnekrona för att dö. Då, liksom nu, var jag känslig för att se på hur människor eller djur plågas. Ingen Jesus-film för mig. Jag drömde mardrömmar varje gång. Vilket lidande. För min skull och skuld! Tänk vad snällt.

Helt ärligt, så här på årsdagen av Jesus uppståndelse från det döda, vad är det som är så märkvärdigt med det Jesus gjorde? Tusentals före Jesus och säkert tusentals efter honom gjorde samma vandring. Var det inte lika synd om dem? Kände de mindre smärta än Jesus? Och alla stackare i inkvisitionens tortyrkammare, utsatte inte kyrkan dem för ett ännu värre lidande än det Jesus kände? Eller de så kallade häxorna som brändes på bål i det medeltida Europa? Och de som har obotlig och smärtsam cancer? ALS?

Det som är ännu värre - han gjorde det ju frivilligt! Det var ingen som tvingade anden att föröka sig med Maria bara för att hon skulle bära en son till fadern som skulle dö för synder som inte ens var begångna? Eller gällde de synder Jesus dog för bara de människor som levde då? Och de människor som levde före Jesus, omfattades de? Omfattades tamdjuren? Vilddjuren?

Personligen är jag inte särskilt imponerad. Inte så att jag vill förringa hans lidande. Men han var trots allt bara död i två dagar innan han fick åka hem till sig själv eller fadern eller anden eller vem det nu var. Den dagen Jesus kommer tillbaka och ser till att det blir fred på jorden, utrotar svält och sjukdomar - den dagen ska också jag omfamna Jesus. Men fram till dess kommer jag att fortsätta att kämpa emot religioner, nazister och kommunister.

Lillemickes Tarzan-skola: Kompisarna fick inte vara ute eftersom långfredagen skulle vara trist, så ingen fotboll, ingen lek och inga kompisar. Sådana dagar ägnade jag mig bland annat åt att lära mig ap-språket i Tarzan-comics ap-lexikon utantill. Kreegah=Se upp! Numa=lejon. Sheeta=mamma osv. Jag skulle kunna prata flytande med vilken schimpans som helst om jag fick chansen. Dessa apkunskaper har jag lika mycket nytta av i livet, som en troende har av Bibeln i kampen mot svält och sjukdomar.

#jesus #anden #fadern #frälsning #söndagsskola #tarzan