HELLRE ETT FÅR I HAGEN ÄN ETT LAMM I MAGEN

18.10.2017

Varför känner vi fysisk smärta?

En rimlig utgångspunkt från ett evolutionistiskt synsätt är att smärtan talar om för oss vad vi inte bör göra eftersom ifall vi gör det, så gör det ont. Vi behöver inte tänka på att inte sätta fingrarna på den heta spisplattan mer än en gång, för kroppen är långsint mot smärta och vill inte uppleva den igen. Smärta är kroppens sätt att tala om för oss att ifall vi gör så att det gör ont, riskerar vi att åsamka oss själva svår kroppslig skada. Därför undviker vi smärta.

Men på något sätt är det som att de flesta av oss verkar anta att smärta är något förbehållet människan, och som djur inte kan känna. Som om bara för att vi är smartare än resten av djuren på jorden, så skulle smärtkänslorna vara förbehållna oss.

Personligen har jag svårt att tro att det skulle finnas någon sådan koppling, för i så fall borde en dum människa känna mindre smärta än en klok. Det tror jag få människor skulle skriva under på. Min uppfattning är istället att nästan alla andra djur än människor har lika stora smärtkänslor som vi.

Vad blir då konsekvensen av det? Den korrekt moraliska människan blir rimligen vegan. En mindre moraliskt korrekt människa (som jag själv) fortsätter kanske äta kött och fisk om än i mycket mindre omfattning, men äter i så fall bara djur som inte behöver fraktas långa sträckor för att slaktas, som har bra levnadsförhållanden under livet, som slipper bli tvångsmatade för att få en stor lever och så vidare. För inte kan man väl njuta av kött man vet kommer från djur som med stor sannolikhet har vuxit upp under vidriga förhållanden och fraktats lång sträcka innan den ångestfyllda slakten?