GOTHIA CUP – EN BLOGG OM KÄRLEK

24.07.2018

Vi tog de första stegen redan för flera veckor sedan då träningen drog igång. Några steg närmare för varje träning. Nu säger vi hejdå till alla föräldrar och syskon och kliver in i spelarbussen. Vi går rakt in i bubblan.

I bussen på väg till Göteborg ligger det förväntningar i luften. Om bra prestationer, roliga dagar och gemenskap. Några läser, andra lyssnar på musik, vissa ser på nedladdade filmer, andra sover eller bara sitter och blundar och några sitter och pratar. Spridda samtal och skratt. Gemenskap.

När vi kommer fram lastar vi in i gymnastiksalen. Vi blåser luft i luftmadrasser, bäddar, ordnar våra privata små platser och till slut har vi på något märkligt vis skapat den ordning vi ska leva i under en vecka. Från kaos till kosmos. Nu skyndar vi iväg till Liseberg för VM-final på storbildsskärm för vissa och karuseller för andra. Ingen får gå ensam. Alltid tillsammans.

Första natten är det lite svårt att somna. Det är varmt. Det fnissas och busas, någon fiser följt av gapskratt, men till sist blir det tyst och mörkt. Någon snarkar lätt, en annan vänder sig så att luftmadrassen knarrar, djupa andetag. Gemenskap.

Jag vaknar tidigt av mig själv. Fylld av förväntan. Gameday! Jag smyger ut till duschen och låter de andra sova vidare. Tankarna snurrar i huvudet. Hur ska vi starta? Full fart eller avvaktande? Motståndarna är svåra. Tona ned resultat, betona prestation.

Tillbaka i gymnastiksalen har ytterligare ett par ledare vaknat och även någon enstaka spelare. Vi går försiktigt runt och väcker alla. Dags för frukost, och sedan dags att ta sig till planen. Lite nervös, men mest av allt förväntan.

Full koncentration i två halvlekar. Underbara prestationer. Totalt slutkörda, men så skönt att vara igång och visa att vi vill. Att vi kan. Att vi är med.

Efter matchen skyndar vi tillbaka. Snabbt äta, för sedan ska vi på invigning. Vilken show! Vilket fyrverkeri! 80 länder representerade. Våra spelare hittar andra spelare från andra länder. Tillsammans sjunger de Vive la France och firar Frankrikes VM-guld en stund! Nya vänner, åska och regn. -Oj! Vi missar spårvagnen och blir blöta i regnet. Men vad gör det att vi är blöta och trötta, när livet är så härligt? Vi sjunger när vi går från spårvagnen till skolan: Tjalalalalalalalalalalala åhhh HIK, Tjalalalalalalalalalalala åhhh HIK!

Vi somnar sent, men vaknar tidigt. Lite tröttare, lite fnissigare. De som har svårt att vakna, väcker vi med spökboll. Skratt. Kärlek. -Aj! En boll på näsan.....

Vilse i skogen mellan två planer. Var är vi? Stressade att hinna i tid, men vi skrattar åt situationen. Nu är vi hungriga, så det får bli kanelbulle som extra energi före matchen. Spelarna ser loja ut och vi blir oroliga. Men vilken prestation spelarna gör! Alla gör mer än vad vi kan begära, och vi spelar vårt spel. Stolthet.

Spelarna till Liseberg, ledarna till ledarträff. Vilken kväll! Vilken musik! Vi står på borden och sjunger och dansar med ledare från olika länder och världsdelar.

Återsamling på spårvagnsstationen. Spelarna sköter sig perfekt. Vi sjunger på spårvagnen och på gatorna på väg hem. Tjalalalalalalalalalalala åhhh HIK, Tjalalalalalalalalalalala åhhh HIK!

Idag är vi trötta och det är segt att vakna. Sneda i ryggen efter för många nätter på luftmadrass. Ögonen är röda av trötthet. Plåster, bandage och Alvedon. Men vi tänker bort smärtan. Vi till och med skrattar åt den. För att vi kan. För att vi måste. Vi vill ju för allt i världen stanna. I bubblan. Med varandra.

Olika tankar från olika människor med olika bakgrund. Vi lyssnar på varandra. Men vi enas om den plan vi håller. Prestation före resultat. Laget före jaget.

Ont i magen de första fem minuterna av matchen. Men vilket lyft! Vi gör allt för varandra. Vinst! Alla spelare i en stor glädjeklump mitt på planen. Vi får vara kvar! I bubblan. Tillsammans.

På skolgården på kvällen umgås alla med varandra. Spelare i olika åldrar, från olika länder och världsdelar, från 13 till 17 år. De dansar, kickar, pratar, spelar, skrattar tillsammans. Så mycket klokare än de flesta vuxna! Det är dessa ungdomar som gör att hoppet om en härlig framtid lever. Det är så underbart att se dem ha kul tillsammans att mina ögon tåras. De unga kommer att fixa världen. Tillsammans. Med kärlek. Med respekt.

Dag 5 tar det slut. Vi är ute nu. Inga fler matcher denna gång. Tomt. Vilken tur ändå att vi stannar en extra dag för att njuta av Göteborg. Bada. Liseberg. Se fantastiska matcher på Heden.

I bussen hem har jag tårar i mina ögon. Tårar av tacksamhet för allt jag fått vara med om. Klumpen i min hals är sorgen över att detta nu är slut. Men det som sväller i mitt bröst och klappar i mitt hjärta är kärlek, och det är kärleken som stannar kvar.

Vi har alla tillsammans fått något värdefullt att vårda. Glädjen i spelet. Laget före jaget. Kärlek till varandra. Tillsammans för evigt förenade i gemenskap och våra minnen.

Tack Gothia Cup. Tack Göteborg. Tack Liseberg. Tack fotboll. Tack alla föräldrar att vi fått låna era barn och för stöttningen på plats. Tack alla spelare och ledare i andra lag och för vår ömsesidiga respekt och för alla möten. Tack alla domare, funktionärer och personal på skolorna för fantastiska insatser. Men framför allt - tack mina tränarkollegor och tack alla tjejer i laget! Alla killar och tjejer jag fått vara tränare för, många ända sedan ni fem år gamla tultade omkring planlöst på planen med bollen, men även er jag lärt känna alldeles nyss. Kärleken till er alla är starkare än allt hat, all rasism och annan idioti som finns i världen. Så många som möjligt, så länge som möjligt! Tillsammans. Kärlek.

#gothiacup #göteborg #kärlek #hik #fotboll #gameday #liseberg #righttodream #bkhäcken #skf #hittarpsik 

Läs gärna mer om fotboll och Kärlekens energi på denna blogg:

 https://www.moralisk-kompass.se/l/karlekens-energi/