FARLIGA SYMBOLER

12.06.2018

Min livsfilosofi innebär att högsta möjliga lycka till högsta möjliga antal så länge som möjligt, är den ledstjärna vi alla borde leva efter.

Jag kan inte påstå att jag personligen är något föredöme, även om jag försöker minska min påverkan på naturen, hjälpa människor som flytt hit, ge pengar till organisationer som enligt min bedömning gör världen bättre, äta större delen av min föda vegetariskt av omtanke om djuren och klimatet, försvara demokratiska värden, förnuft och yttrandefrihet. Sanning, långsiktighet, förnuft och medkänsla. Inte så konstigt. Min vision för framtiden är att alla människor över hela jorden får leva i en rimligt jämlik och demokratisk värld.

Problemet i Sverige, liksom i många andra länder, är att under de senaste åren, i Sverige särskilt de sista fyra, så är det ytterlighetspartierna som på olika sätt styr politiken. Invandringspolitiken är det mest uppenbara exemplet, där SD likt en hungrig vargflock driver fårflocken framför sig. Men även V som tvingade igenom en ytterst märklig utredning om vinster i välfärden. Oavsett vad olika människor tycker i dessa olika frågor, är det i alla fall för mig uppenbart att det är ytterlighetspartierna som driver övriga partier framför sig in i fårhagen. Trots att övriga partier tillsammans är bra mycket större, är det på något sätt ändå ytterligheterna som bestämmer.

Detta har enligt min uppfattning lett till en politisk debatt som allt mer styrs symbolpolitik snarare än faktabaserade beslut. Från öppna gränser 2015 till att till och med ifrågasätta asylrätten, och familjeåterförening. De flesta partier har i denna fråga gett begreppet kovändning ett ansikte och för en gångs skull är jag beredd att hålla med Åkesson - det blir inte riktigt trovärdigt. Jag förstår att situationen hösten 2015 var ohållbar och att Sverige, Tyskland och Österrike måste få en möjlighet att integrera de människor som kommit hit. Men målet måste rimligen vara att komma tillbaka till en human flyktingpolitik och inte att ligga på något slags miniminivå. Givetvis måste mottagandet förändras så att integrationen går fortare, men att stänga Sverige och EU för flyktingar är inte att arbeta för högsta möjliga lycka till högsta möjliga antal. En hård attityd mot människor på flykt har blivit en obehaglig symbol och står tydligen enligt majoriteten av partierna i motsats till att bevara välfärden.

Eller det här med hårdare straff. Jag har inte sett något empiriskt stöd för att hårdare straff medför minskad brottslighet mer än möjligen på väldigt kort sikt. Ändå skriker snart alla politiker på hårdare straff. Men vad är meningen med det om inte brottsligheten minskar? Eller en samtyckeslag som förefaller så full av bevissvårigheter att det är mycket tveksamt om den har någon verkan alls. Hårdare straff och ogenomtänkt lagstiftning har blivit en symbol för mer trygghet, trots att det inte finns något stöd för något av det.

I Tyskland ökar antalet brott med antisemitiska motiv (Våg av antisemitism får judar att vilja lämna Tyskland, DN 2018-05-24). Främlingsfientliga AFD fick 13 procent i senaste valet.

I Sverige har SD över 20 procent och är ett av Sveriges största partier. Ett parti med nazistiskt förflutet som så sent som på 1990-talet brände böcker och med en riksdagsledamot som 2016 ifrågasatte ett visst förlag eftersom det styrs av en judisk familj. Eller en annan politiker i samma parti som anser att vi borde skjuta flyktingar med kulspruta. SD kan i storlek snart vara i paritet med hur stora nazisterna var i Tyskland 1930. Nu som då, i Sverige och i Tyskland, påstås allt ont bero på minoriteten, de som inte hör till nationen. Ringer det någon klocka? Hos någon? Någonstans?

Detta är inte Netflix. Det är på riktigt.

Jag är knappast någon politisk expert, men tycker ändå det är påfallande hur lite övriga partier talar om vad de vill och vilka visioner de har. Vilket samhälle vill de skapa? Ett totalitärt, videoövervakat, 1984-samhälle där vi tvingas spela varpa på lördagar eftersom fotboll ju är ett modernt, icke nordiskt påfund? Eller ett öppet, demokratiskt och jämlikt land? Var är Sveriges Macron? En person med visioner om en ljus framtid, istället för alla partier som bara slåss om vem som kan bjuda på hårdast tag.

Historielösheten och aningslösheten bland både svenska politiker och så kallade vanliga svenskar skrämmer mig.

#djurgården #1984 #orwell #fahrenheit451 #sd #netflix