EN RESA

30.05.2018

Min farmor och farfar hade ett litet lantbruk med kor, tjurar, grisar, höns, ardennerhäst, hund, gäss, katter med flera djur. Jag älskade att vara hos farmor och farfar och få kela med kalvarna, var med farmor och mjölka, åka traktor med farfar eller hölass bakom ardennerhästen Pelle. Trots att det för en vuxen person måste varit ganska uppenbart att jag kelade eller lekte med djur som senare skulle bli mat, var det inget jag reflekterade över. Då.

Mina föräldrar var småföretagare och vi hade det ekonomiskt gott ställt med varsin bil till mamma och pappa och vi åkte förhållandevis ofta på semester, företrädesvis med flyg. Det var inget jag reflekterade över. Då.

Fram till den havererade FN-konferensen om klimatet i Köpenhamn 2009, reflekterade jag oerhört lite över vilka miljökonsekvenser mitt flygande hade, våra bilar, mitt val av mat. Alla andra hade ju minst en bil per vuxen så visst skulle väl vi också ha det? Alla andra ökade sin köttkonsumtion, så varför inte vi? Alla andra ökade sitt flygresande, så varför skulle inte vi?

Jag har i stort sett hela mitt liv haft husdjur, allt från katter till häst och hund. Även om jag insett att husdjuren var djur, har jag ändå alltid behandlat dem med respekt och uppfattat dem som individer som förstått betydligt mycket mer än vad människor utan djur tror att djur faktiskt kan förstå.

Någon gång efter klimatkonferensen 2009 började jag läsa på om de klimatförändringar som numera är allmänt vedertagna. Ytterligare lite senare började jag genom två av mina barn som blivit vegan respektive vegetarian av etiska skäl, dessutom reflektera över det riktiga i att äta djur.

Jag reflekterar ofta över båda de här frågorna.

Kan jag försvara att åka på långa flygresor eller att köra onödigt med bilen? Är det rimligt att jag mot bättre vetande, fortsätter att leva på ett sätt som faktiskt riskerar existensen för ännu ofödda barn. Är jag mer värd än dem? Samma sak med djurätandet. Om jag nu tillmäter mina husdjur känslor och ser att de faktiskt mer än bara finns till, de tycks dessutom i någon mån göra genomtänkta val och inte bara handla på instinkt, vad är det då som säger att inte grisar har samma känslor? Det finns undersökningar som visar att grisar besitter förmågor som motsvarar ett litet barn. Ingen jag känner har föreslagit att vi skulle äta en helgrillad spädbebis eller revben från en 3-åring. När jag dessutom tänker på att varje köttbit bara motsvarar en fjärdedel av den energi djuret stoppat i sig från växtriket, blir det i mina ögon än mindre försvarbart att äta djur.

Jag är inget miljöhelgon, och ingen militant djurrättskämpe. Men mina reflektioner har ändrat mitt beteende på så sätt att jag 4-5 dagar i veckan äter vegetariskt, att jag nästan bara äter kött från gårdar i närheten som slaktats på gården eller vilt, att jag flyger drastiskt mindre nu än för 4-5 år sedan, att vi sålt en bil och pendlar med cykel m.m.

Jag är inte färdig. Innerst inne känner jag nog att det i längden blir svårt att fortsätta äta djur. Jag vet inte. Men en sak vet jag och det är att jag ute på en mental resa av reflektioner och att resa är spännande. Envar får såklart tänka efter och reflektera över sina egna val. Jag fördömer få människor. Men alla bör, om inte så för sin egen och ännu ofödda barns skull, för djurens skull, reflektera över sin livsstil och sina ställningstaganden. Business as usual, blunda och köra rakt in i väggen? Det är i sin ordning om du vet vad du gör och har tänkt igenom det. Reflektera och förändra för en spännande framtid? Var och en av oss kan dagligen göra val - precis som med allt annat.

#reflektion #resa #kött #djur #flyg