DÖD ÅT SVINEN

20.06.2018

Först kom vildsvinen. Sedan kom bonden. Staketet runt vildsvinen kom snart därefter, och sedan de rosa tamgrisarna. Hagen fylldes med höns, tuppar, kor, tjurar och hästar. Det var en fin hage. Ibland när det var kallt satte bonden på hästarna ett hästtäcke.

De levde lyckliga i en härlig blandning. Vissa av tamgrisarna startade nya familjer med vildsvin.

Tamgrisarna organiserade sig i grisförbund, inför den årliga förhandlingen med bonden om hur mycket foder djuren skulle få. Varje år röstade grisarna om vilken gris som skulle få företräda dem. Ibland hette han Ian, en annan gång Vivianne eller Bert och så höll de på, år efter år i sann demokratisk anda.

Ett år blev det missväxt, så bonden varnade djuren inför förhandlingarna att han var tvungen att ransonera maten. Detta år var det grisen Åke som skulle företräda grisarna vid förhandlingarna. Åke, som med åren blivit tämligen fet, grymtade missbelåtet när bonden gav sitt besked. Åke kunde emellertid inte tala emot hårda fakta. Det var mindre potatis, majs, havre, vete, korn och hö detta år. Men eftersom Åke inte bara var fet, utan också en god debattör, lyckades han övertala bonden att om han bara gjorde sig av med korna och hönsen, så skulle grisarna kunna få lika mycket foder som tidigare. Det blev färre munnar att mätta och grisarna kunde fortsätta att växa. Bonden, som förresten hette Stefan, hade svårt att tala för sig och kunde därför inte annat än acceptera Åkes krav.

En natt, strax före jul, kom därför ett stort antal drängar till hagen och föste bryskt bort alla djur till slakteriet utom hästarna, grisarna och vildsvinen. Några av grisarna hjälpte drängarna att verkställa utvisningen. Nu trodde Stefan och hans nyvunna kompis Krister att det skulle bli lugn i hagen. Ack som de bedrog sig.

Det hade nämligen börjat gå illasinnade rykten om att hästarna stal av grisarnas mat. Grisarna, särskilt Åke, grymtade om att hästar var konstiga som klädde sig i hästtäcken. Åke misstänkte att hästarna gömde mat under täckena. Åke, med stöd av sin kompis Björn, kallade nu till ett extrainsatt möte bland grisarna. Det fanns tre saker på agendan. För det första måste hästarna ut. Hästar är inte grisar och därför hörde de heller inte hemma i en grishage. För det andra var det tydligt att det förekom stölder i hagen. Björn och Åke ville därför införa ett krav på kameraövervakning av hela hagen. Åke och Björn skulle vara videogranskare. För det tredje var det nu ett så utsatt läge i hagen att det krävdes en stark ledare för att styra i dessa hårda tider. Björn och Åke föreslog därför att det infördes ett tillfälligt stopp för demokratin. Åke skulle vara ledare på obestämd tid, men så snart läget stabiliserats lovade han att återinföra årliga demokratiska val.

Några av grisarna muttrade om att de minsann inte sett några stölder som hästarna begått, men genast fick dessa protesterande grisar ett gäng unggrisar på halsen som skrek och gormade om att sådana subversiva tankar inte hörde hemma i en grisaktig kultur. De muttrande grisarna slutade snart att muttra, av rädsla att de unga grisarna helt skulle gå över styr.

Grisarna godkände snabbt Åkes förslag och Åke kallade bonden Stefan till extrainsatt möte. Åke ställde hårt mot hårt. Antingen skulle hästarna bort och kamerorna upp, eller så skulle han personligen uppvigla samtliga grisar och vildsvin mot bonden. Dessutom förhandlade han till sig en extra säck potatis till sig själv varje månad, och en halv till Björn som ersättning för allt arbete de lade ner. Bonden Stefan mumlade något om att Åke minsann bara ville ha egna fördelar, men Åke, som alltid smord i munnen, kunde snabbt förklara för Stefan att Åke bara tänkte på alla grisars bästa.

- Det som är bra för grisarna, är bra för dig, sade Åke.

Stefan accepterade och även om nu Krister tyckte att grisarna började få väl mycket makt, så insåg även han att det nog var bäst att göra som Åke föreslog.

Snart härefter spreds ett rykte i hagen att vildsvinen inte var riktiga svin, utan vilddjur som saknade den grisaktiga kulturen. Åke nämnde som exempel att vildsvinen var håriga, svarta och seniga till skillnad från de vackert rosa tamgrisarna som var både fetare och mer fogliga och benägna till samförstånd än de märkliga vildsvinen.

Några av grisarna protesterade mot detta synsätt, särskilt de som gift sig och skaffat kultingar med vildsvin, eftersom de menade att alla svin var lika mycket värda. Detta synsätt delade inte Åke och Björn. De påstod sig dessutom ha bevis i form av kamerabilder på hur vildsvinen hade egna ritualer, hur de stal och att de födde mer ungar än tamgrisarna och snart skulle ta över hela hagen. Åke föreslog därför att alla vildsvin, men även tamgrisar som hade en tiondel eller mer vildsvin i sig skulle spärras in i en särskild del av hagen, bakom taggtråd och elstängsel. Även tamgrisar med subversiva idéer skulle in i denna del av hagen. De uttagna svinen skulle få leva på den mat som eventuellt blev över när tamgrisarna ätit sig mätta.

Bonden Stefan fick fundera ett varv, men efter en diskussion med sin betydligt hårdare kompis Magdalena, blev han övertygad om att Åke och Björn hade rätt. Krister tyckte som alltid att det var bäst att följa Åkes vilja.

Så var det klart! Samtliga vildsvin, kultingar och andra oliktänkande spärrades in bakom taggtråd.

Äntligen lite lugn tänkte Stefan. Tji fick han. Nästa dag när han kom till hagen var det ett stort uppbåd, lett av Björn och några unggrisar som skrek och gapade och hade plakat med uppmaningar som "Död åt svinen", "Älska rosa", "Hata, hata, hata vilda svin".

Vildsvinen, som var ganska magra vid detta laget, stod trängda i ett hörn.

Ut kom Åke.

- Vi har bildbevis för att vildsvinen trängt djupt in i det grisaktiga samhället! Det finns bara en lösning - den slutliga, sade Åke.

Nu finns det inte några vildsvin i hagen mer. Alla grisar är rosa och får två potatisar om dagen att äta. Åke och Björn övervakar alla och syns det någon som helst aktivitet, tas den avvikande grisen diskret åt sidan. Allt är tyst och lugnt. Precis som en majoritet av grisarna ville. Eller som Åke brukar säga, demokrati var bra men en stark ledare är ändå bäst.

Lillemickes demokratiskola: Även icke-demokrater som kallar sig demokrater kan vinna val.

#dödåtsvinen #demokrati #kameraövervakning #orwell #djurgården