DET KLART SKRIVNA ÄR DET KLART TÄNKTA

18.10.2017

"To abandon facts is to abandon freedom. If nothing is true, then no one can criticize power, because there is no basis upon which to do so. If nothing is true, then all is spectacle. The biggest wallet pays for the most blinding lights."[1]

Oavsett vad man diskuterar är det enligt min uppfattning lämpligt att inledningsvis definiera de olika begrepp man avser använda, eftersom detta oftast underlättar förståelsen av den följande texten och för den skeptiske att kontrollera sanningshalten eller teorins hållbarhet. I en tid då objektiva fakta lättvindigt tycks kunna bytas ut mot känsloargument och personlig övertygelse, är det än viktigare att den som önskar ifrågasätta det jag föreslår ska kunna göra det utifrån de källor jag använt mig av och i så fall kunna presentera andra trovärdiga källor som säger motsatsen. En dialog måste föras transparent och ärligt för att leda oss framåt. Syftet med detta inlägg är därför att definiera vissa termer som kommer att återkomma i bloggen, och som möjligen kan tolkas på olika sätt beroende på vem som läser. Det är också viktigt att poängtera att det jag här föreslår är en teori. Jag påstår inte att det är en bevisad hypotes. Dock menar jag att teorin är så övertygande att jag ser fram emot att få den empiriskt prövad.

Både lag och moral är normativa, det vill säga både lag och moral anger vad vi bör och inte bör göra mot varandra. Men medan lagen är stiftad av lagstiftaren är moralens innehåll och status mer svävande. En lagstiftare är i bästa fall en folkvald beslutande församling, ett parlament, men kan lika väl utgöras av en diktatur eller av en korrupt regim som stiftar och tillämpar (eller inte tillämpar) lagarna som den behagar. Inte minst de lagar som stiftades av nazisterna i tiden före och under andra världskriget, liksom hur lagen tillämpas i Ryssland under Putin[2] visar att det långt ifrån alltid är en god och välmenande folkvald församling som stiftar lagarna.

Den fria världens ledande land, USA, har ju också på kort tid utvecklats till ett stängt och isolationistiskt land, där sanningen inte längre hyllas, utan där den folkvalde presidenten ogenerat åberopar "alternativa fakta"[3] och utestänger media[4]. Det är sålunda uppenbart att inte ens en folkvald president i världens äldsta moderna demokrati längre behöver stå för något gott.

En viktig sak att försöka klargöra är skillnaden mellan den "positiva rätten", det vill säga lagar och förordningar, i förhållande till den "normativa rätten", som är rätten såsom den borde vara utifrån ett moraliskt perspektiv. Ett tydligt exempel utgörs av de apartheidlagar som tillämpades i Sydafrika fram till 1994. Även om såväl jurister som andra medborgare i Sydafrika tillämpade apartheidlagarna korrekt, torde samtliga färgade människor i samma land (och en del vita) ha ansett att den positiva rätten stred mot den normativa rätten, det vill säga lagen stred mot moralen och rättvisan. De sanktioner som många olika länder införde gentemot Sydafrika, visar dessutom att även människor som inte var direkt berörda av apartheid-lagarna ansåg deras lagar vara moraliskt fel.

Under medeltiden diskuterades även den så kallade naturrätten, en slags rätt som ansågs vara förankrad i en gudomlig ordning. Naturrätten som sådan skulle gälla lika för alla människor, och vara överordnad den positiva rätten. Det ansågs visserligen finnas utrymme för viss variation, men en lag som avvek från naturrätten ansågs inte längre vara en lag, utan en perversion av rätten.[5]

Naturrätten kom emellertid att ifrågasättas i samband med upplysningen i takt med att de religiösa utgångspunkterna allt mer övergavs. Föreställningen om att det skulle finnas medfödda rättigheter som stod över den positiva rätten kom istället att avfärdas. Rättigheter kunde enligt exempelvis Jeremy Bentham bara finnas som garantier i en stiftad lag.[6]

Denna så kallade rättspositivistiska inriktning, fick emellertid ett visst bakslag efter andra världskriget, på grund av erfarenheten av nazisternas instiftande och tillämpning av lagar som på ett uppenbart sätt stred mot människors uppfattning om vad som var moraliskt godtagbart. Tesen att endast av lagstiftaren givna lagar skulle gälla, skulle i sin förlängning kunna medföra att lagarna skulle kunna ha vilket innehåll som helst, och utan att dessa ens skulle kunna kritiseras utifrån ett moraliskt perspektiv. Makt blir till rätt.[7]

Även instiftandet av Förenta Nationerna, FN, och dess Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna, får anses innebära ett tydligt steg från rättspositivismen, eftersom begreppet "mänsklig rättighet" knappast var förankrat bland alla medlemsstater. Det är fortfarande en öppen fråga vad en "mänsklig rättighet" är värd om ingen stat är beredd att försvara den.

Som den intresserade läsaren har förstått är kärnfrågan att försöka hitta något slags kompass i navigerandet mellan lag och moral, det vill säga mellan den positiva och normativa rätten, liksom att hitta moralisk vägledning när inget regelverk finns att tillgå.

En viktig skillnad mellan lag och moral är att medan lagar och förordningar är kodifierade och tillämpas av domstolar, finns ingen sådan motsvarighet för brott mot moralen. Det behöver inte innebära att den som begår brott mot den förhärskande moralen undgår straff. Förlorade affärer, förlorade väljare eller försämrat renommé kan ibland för de inblandade vara väldigt kännbara. Men det är ändå så att ett sådant "straff" tenderar att bli godtyckligt och drabba olika aktörer olika hårt eller ibland inte alls och i värsta fall riskerar drabba oskyldiga utan möjlighet till vare sig överklagande eller resning.

Ett mycket använt begrepp när människor diskuterar moral är termen "etik". Ofta sammanblandas begreppet etik med begreppet moral så att det svårt att begripa om det alls föreligger någon skillnad mellan begreppen. För egen del föredrar jag emellertid att särskilja dessa båda termer eftersom det enligt min mening underlättar en begriplig diskussion.

Båda termerna antas härstamma från grekiskan och latinet i betydelsen "seder" och "bruk". För egen del föredrar jag, i anslutning till många andra, att definiera etiken som teorin om moralen.[8] En studie i hur moralen tillämpas och vad som är god moral är alltså etik, medan det faktiska agerandet i olika frågor är moral.

Ett annat begreppspar som kort måste beröras är begreppen "altruism" respektive "empati". Som altruism inräknar jag självuppoffring, att hjälpa andra (djur, växter eller människor) med deras behov, generositet och att frivilligt ge vika för någon annans vilja i strid mot ens egen.

Med empati avser jag istället förmågan att förstå världen ut ifrån en annans (djur eller människas) perspektiv och att behandla denne utifrån den förståelsen (mer om detta nedan i kapitel 4). Viss altruism (inte all) förutsätter enligt min uppfattning empati.

Eftersom jag i olika delar i boken kommer att beröra religion, som enligt mitt sätt att tänka alltid i varierande grad kommer att stå i konflikt med vetenskapen, kommer jag att använda tre olika definitioner av religiösa människor, nämligen följande. (i) När jag använder begreppet "troende" eller "religiös" åsyftar jag en person som tror på en eller flera gudar eller annat högre väsen och på något slags liv efter detta. En sådan person tror oftast att människan har en själ som på något sätt är fristående från kroppen. Det är emellertid ett vidsträckt begrepp som innefattar allt från personer som utan att närmare reflektera över gudsbegreppet ändå tror på något högre, till fundamentalistiskt bokstavstroende personer. (ii) Med begreppet "djupt troende" menar jag en person som faktiskt allvarligt reflekterat och filosoferat över sin existens, och därvid kommit till slutsatsen att gud finns, liksom att människan har en själ som klart kan skiljas från kroppen. (iii) Med begreppen "fundamentalist" och "bokstavstroende" menar jag en person som på fullt allvar hävdar att det som står i de religiösa skrifterna på ett omedelbart sätt direkt emanerar från gud.

Som ovan nämndes gjordes, med erfarenheterna från andra världskriget, ett avsteg från rättspositivismen när FN fastslog deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Oavsett vad man kan tycka om FN:s fel och brister, tycks deklarationen om de mänskliga rättigheterna ändå ha medfört att det numera råder en uppfattning hos många människor att alla människor har vissa, medfödda rättigheter som en lag inte får strida emot. En fråga som - särskilt på de extrema höger- och vänsterkanterna - alltför få verkar ställa sig är dock vad dessa rättigheter är värda om ingen stat är beredd att försvara dem.

Sanning.

En annan förutsättning för att kunna föra en civiliserad diskussion är att definiera hur vi förhåller oss till vad som är sant eller falskt. Det är lätt att konstatera att om ingenting kan hållas för sant, skulle alla diskussioner snabbt förvandlas till ett surrealistiskt spektakel.

Sanningen är inte relativ på det sättet att bara för att jag tycker något, så är det mer sant än vad någon annan tycker. Det jag däremot kan bevisa, empiriskt eller genom experiment, det är sanning enligt dagens bästa vetande. Sedan kan sanningen förvisso förändras om vetenskapliga framsteg eller nya undersökningar visar på detta. För 70 år sedan trodde vi i Sverige att damm kunde föra med sig smitta av olika sjukdomar, vilket innebar att folk började städa frenetiskt som i sin tur framkallade allergier. Det som då var sanning, vet vi idag är lika mycket trams[9] som att jorden skulle vara platt eller att kvinnan skulle vara skapad av Adams revben[10].

Sanning och ärlighet är således viktigt, eftersom utan sanning och ärlighet i våra diskussioner kan vi inte ta mänskligheten framåt.

Det är därför oerhört betydelsefullt att när vi påstår något viktigt, så måste det påståendet vara baserat på verifierbara källor. När politiker påstår saker som om de vore faktiska sanningar, utan att kunna hänvisa till trovärdiga källor, eller när de direkt ljuger[11], då måste vi reagera. För att ta mänskligheten framåt måste vi vara baserade i verkligheten och ärliga.

Ett retoriskt grepp som använts av bland annat Hitler, som liknade judar vid råttor, och Trump, som kallade sin motståndare i presidentkampanjen, Hillary Clinton för "crooked Hillary", är att ideligen insinuera att deras motståndare är oärliga och vill tillskansa sig makt och pengar på "folkets" bekostnad. Givetvis har de inga bevis eller konkreta fakta till stöd för sina påståenden, vilket gör att det blir näst intill omöjligt för den eller de utsatta att argumentera emot. Genom att ständigt upprepa sina insinuerande epitet "planterar" den oärlige på detta sätt en misstanke hos åhörarna att "ingen rök utan eld".

Varje gång politiker återupprepar grova anklagelser mot sina motståndare eller vissa delar av befolkningen finns det därför anledning att vara skeptisk och syna deras kort, och fundera över det egentliga motivet bakom deras uttalanden. När Åkesson och Karlsson till utlandet bekräftar direkt felaktiga påståenden om ökad brottslighet, måste man fråga sig varför. När Trump påstår att klimatförändringarna är en kinesisk konspiration måste man fråga sig varför han påstår detta mot bättre vetande.

Att skilja mellan sak och person är grundläggande för det civiliserade samhället, så när presidenter, nättroll och andra aktörer hotar politiker, debattörer eller människorättskämpar måste vi andra reagera kraftigt och inte låta detta ske.

Om narcissistiska presidenter och nättroll och möjligheten att få med sig stora massor människor genom propaganda är den negativa sidan av internet får vi emellertid inte glömma att det också finns en positiv effekt av internet. I takt med att användningen av internet blivit allmänt utbredd, har det nämligen blivit allt svårare för företag, stater, enskilda politiker och andra aktörer att i det fördolda vidta moraliskt betänkliga åtgärder, eftersom de i betydligt större utsträckning riskerar upptäckt och då det dessutom finns en risk att agerandet blir allmänt känt.

Kärnfrågan i denna text är som redan nämnts att hitta ett sätt att navigera såväl inom som utom lagens gränser.

Den slutsats jag kommit till är att om alla aktörer låter sitt handlande styras av en "moralisk kompass", skulle många moraliskt förkastliga ageranden kunna undvikas och politiken skulle bli mer effektiv vilket skulle gynna demokratin.

Innehållet i en moralisk kompass bör vara enkelt och, enligt vad jag här kommer att argumentera för, styras av förnuft (rimlighet), empati och långsiktighet med målet att uppnå mesta möjliga välmående för alla liksom att minska lidandet för alla.

Jag tycker mig dessutom få stöd för dessa tankar i en av Sveriges grundlagar, nämligen i 1 kap 2 § regeringsformen:

Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.

Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.

Det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.

Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.

Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas.


[1] On Tyranny, av Timothy Snyder, sidan 65, 1:u, Tim Duggan Books

[2] Se exempelvis Mitt krig mot Putin av Bill Browder, 2014

[3] Alternativa fakta? Ha, ha, ha av Heidi Avellan, Sydsvenskan 01-29-2017

[4] Vita husets krig mot medierna skrämmer, Expressen 2017-02-26, https://www.expressen.se/ledare/vita-husets-krig-mot-medierna-skrammer/

[5] Rätt och orätt i lag och moral: ett normativt perspektiv på svensk rättskipning av Per Bauhn, Svensk Juristtidning, 2012, sid. 319

[6] Rätt och orätt i lag och moral: ett normativt perspektiv på svensk rättskipning av Per Bauhn, Svensk Juristtidning, 2012, sid. 319

[7] Rätt och orätt i lag och moral: ett normativt perspektiv på svensk rättskipning av Per Bauhn, Svensk Juristtidning, 2012, sid. 319

[8] Gudlös etik av Birgitta Forsman, 2011, sid 32.

[9] Agnes Wold avlivar 6 myter om din hälsa, Expressen 2015-01-26, https://www.expressen.se/halsoliv/halsa/professorn-har-ar-6-myter-om-din-halsa/?bullet=4

[10] Bibel 2000, Gamla testamentet, (Verbum Förlag), 1999, första Moseboken, 2, sid 14

[11] SD:s Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson bekräftade en mängd felaktiga påståenden från Donald Trump om Sverige i Wall Street Journal den 22 februari 2017.