Debattera med en nazist eller en kommunist - javisst!

28.09.2017

Det har tagit lång tid för mig att komma fram till det jag skriver här, helt enkelt eftersom jag haft svårt att bestämma mig. Lika svårt som de politiska partierna i riksdagen haft och har när det gäller att bestämma sig för vilken hållning de ska ha gentemot Sverigedemokraterna.

Ska man prata med extremister och fundamentalister, oavsett om grunden för deras extremism är religion, nazism, kommunism eller har en annan totalitär grundsyn som ju går fullständigt på tvärs med de demokratiska och liberala värden jag själv har, liksom tron på alla människors lika värde. Eller ska jag bara undvika dem och hålla tyst?

Frågan är brännande aktuell under den pågående Bokmässan i Göteborg i och med den högerextrema Nya Tiders närvaro där. Dessutom ska den nazistiska organisationen "Nordiska motståndsrörelsen" demonstrera på Göteborgs gator den 30 september.

Skillnaden mellan en diktatur eller en annars totalitär regim (oavsett om den grundar sig på kommunism, nazism, religion eller annat), och en demokrati är yttrandefrihet. Man får helt enkelt ha vilken åsikt man vill. Yttrandefrihet är, menar jag, en grundläggande rättighet i en demokrati och en rättsstat. Oavsett om de åsikter någon har går emot våra demokratiska ideal. När människor säger sig inte vilja debattera eller tala med människor med en viss åsikt, tyder det snarare på en ryggradslös hållning där yttrandefriheten bara ska gälla det majoriteten tycker. Men det tycker jag är en farlig och direkt feg hållning. Det är väl klart att vi ska våga debattera med extremister och pröva deras argument - särskilt vi i Sverige som har en över 250 år lång tradition av tryckfrihet! Eller är vi rädda att förlora en debatt? Inte jag. Jag besökt både koncentrationsläger och sett spåren av kommunismen i öststater och gamla ÖstBerlin. Jag vet att jag vinner.

Med det sagt ska jag återvända där jag började - jag uttryckte ju att det tagit mig lång tid att komma fram till denna ganska klara hållning i frågan. Vad är det jag tvekat över? Svaret är formerna. För hur debatterar man med en skrikande pöbel eller med en känga i skallen?

Svaret är att det gör man inte. Det är polisens uppgift att ta hand om illegala demonstrationer och våldsverkare. Jag tar gärna en debatt, men debatten måste ske i ett sammanhang där allas trygghet garanteras och utan en skrikande och dreglande pöbel som publik. Är sammanhanget  tryggt för alla, för jag gärna en debatt med vem som helst om vad som helst. Skrikande våldsverkare däremot, oavsett på vilken kant de befinner sig, de pratar jag inte med. För sådana människor kan man inte prata med.   

Michael Pålsson

Ordförande i den kosmopolitiska sammansvärjningen mot rasism, pseudovetenskap och annan idioti.