BURKA ELLER BURKAFÖRBUD? NIQAB ELLER INTE? – DET ÄR FRÅGAN

31.07.2019

Publicerad i Para§raf den 29 juli 2019; https://www.magasinetparagraf.se/nyheter/kronikor/112879-burka-eller-burkaforbud-niqab-eller-inte-det-ar-fragan/

Det torde vara relativt riskfritt att påstå att de flesta biologer och andra sakkunniga numera är överens om att kvinnor är människor. Förvisso kan det inte hållas för uteslutet att någon mindre del av akademin, kanske samma lärda män som en gång uteslöt farorna med passiv rökning eller nu förnekar klimatförändringar, bestrider att kvinnor är fullvärdiga homo sapiens. För egen del finner jag emellertid att den intellektuellt enda rimliga ståndpunkten, åtminstone tills det finns avgörande belägg för motsatsen, är att utgå från att kvinnor faktiskt är människor.

Samtidigt anges i en av våra grundlagar, Regeringsformen 1 kap 2 §, att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde. Detta medför den för vissa män häpnadsväckande effekten att kvinnor och män ska behandlas lika. Med detta följer vissa konsekvenser.

Vidare följer av Regeringsformens 2 kap 1 § att var och en gentemot det allmänna är tillförsäkrad frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion. Trots att jag är agnostiker med starka ateistiska strömningar inom mig, delar jag grundlagens syn på att var och en ska ha frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion. Jag önskar bara att det fanns en bisats om att var och en också skulle tillförsäkras rätten att slippa oönskade religiösa föreställningar och ritualer. Under alla förhållanden får religionsfriheten vissa konsekvenser.

I samma paragraf ges också den enskilde yttrandefrihet, det vill säga friheten att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Med detta följer vissa konsekvenser.

Sammanfattningsvis anger grundlagen att det allmänna endast ska lägga sig i det som det allmänna har med att göra - inte privata angelägenheter. Vill jag dyrka en gräddelin smurf iklädd rosa string-kalsonger ska jag få göra det. Om jag vill gå klädd i för gemene man konstiga kläder ska jag få göra det utan att staten ska lägga sig i.

Det ska dock påpekas att grundlagen i angivna avseenden endast avser förhållandet mellan det allmänna och den enskilde. Inte enskilda emellan. Detta får också vissa konsekvenser. Till exempel att föräldrar kan uppfostra sina barn till kristna eller muslimer. Till bokstavstroende eller till ateister. Att en hel släkt utan konsekvenser kan besluta att alla dess kvinnliga medlemmar ska gå klädda i niqab, burka eller slöja.

Frågan i rubriken får mig alltid att känna mig som en mask på en metkrok. Det gör mentalt ont. Jag skruvar mina argument åt alla håll, men sätter aldrig ner foten. Det är så svårt. Å ena sidan den enskilda människans rätt att klä sig hur han eller hon vill, och å den andra hederskultur och kvinnoförtryck. Friheten att få uttrycka mina åsikter, klä mig som jag vill, läsa vad jag vill, tro på vad jag vill är för mig nästan i paritet med att ha rätten att andas, att slippa svält, att slippa svårt fysiskt lidande. Är en sådan frihetslängtan verkligen förenlig med ett förbud för vissa kläder?

För närvarande driver vissa framstående debattörer frågan om ett förbud för niqab och burka på allmän plats, till exempel företrädare för GAPF (Glöm aldrig Pela och Fadime). Låt mig för det första uttrycka att detta inlägg på intet sätt ska uppfattas som att jag går i opposition mot GAPF. Så är det inte. Kvinnor är människor. Barn är människor. Detta inlägg ska blott uppfattas som vad det är, nämligen ett försök att bredda diskussionen så att vi tillsammans på bästa sätt når dit vi vill. Ett samhälle utan hederskultur. Ett i sanning sekulärt samhälle där var och en utan risk för vare sig liv eller karriär ska ha frihet till men kanske framförallt från - religion och de därmed förknippade hederstraditionerna och hederskulturerna. Men också ett samhälle där var och en får klä sig som han eller hon vill.

I en ideal värld borde vi alla vara födda i verkligt mening fria. Fria från religiösa föreställningar. Fria från politiska föreställningar. Fria från kulturella påtryckningar. Fria att utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet uppfostras till fritt tänkande människor. Vi vet alla att så inte är fallet. Dessutom tänker vi oss ofta den nyfödda bebisen som å ena sidan ett oskrivet blad, möjlig att fylla med innehåll. Samtidigt anser vi att hon som vuxen ska ta fullt ansvar för sina handlingar.

I verkligheten föds inga bebisar vare sig som kristna eller muslimer, som kommunister eller kapitalister, som övertygade om den vetenskapliga metoden eller som astrologer. Ändå löper den som föds i en starkt troende familj, om det så är kristendom, islam eller annan trosinriktning, en allvarlig risk att själv drabbas av samma tro och samma kultur. Med drabbas menar jag att barnet knappast ges någon valmöjlighet utan mer eller mindre tvingas in i sina föräldrars föreställningsvärld. Detta kan vi inte göra något åt med nuvarande ordning.

Så till frågan. Som enskilda har vi grundlagsfästa rättigheter avseende yttrandefrihet och religionsfrihet gentemot det allmänna, men inte gentemot varandra. Visserligen finns lagar som i någon mån reglerar att vi inte får behandla varandra hur som helst. Diskrimineringslagen ska förhindra att enskilda diskrimineras på grund av religion, ålder, sexualitet med mera och vi har heller inte rätt att misshandla varandra, låsa in varandra, mörda varandra, våldta varandra, vilket framgår av Brottsbalken. Men barn har faktiskt inte frihet att själva få välja religion och kultur. Religiösa friskolor är tillåtna. Familjemedlemmar i många familjer runt om i landet har heller inte frihet att få vara ateist eller tillhöra en annan religion än resten av familjen. Många saknar rätt att gifta sig med den person han eller hon vill, utan att partnern först godkänts av familjeöverhuvudet. Eller att ha på sig - eller inte på sig - de kläder han eller hon vill.

För en icke-troende person som jag själv förefaller det helt obegripligt att en människa frivilligt skulle begränsa sin handlingsfrihet genom att sätta på sig en heltäckande dräkt som gör att hon inte ens har fri sikt när hon går. Som gör att hon inte får känna vinden smeka sin kind och sitt hår, lyssna på fågelsång utan rasslande tyg, springa fritt över ängen, känna solens strålar på sin hud, känna badvattnet mot sin nakna hud. Obegripligt och grymt.

Men kan jag utesluta att det finns människor som inte tycker som jag? Måste alla älska att springa, att gå fritt i naturen, att barfota promenera över gräsmattan? Knappast.

Den vuxna och myndiga kvinna som är uppväxt i ett strängt troende muslimskt hem är sannolikt så påverkad av sin omgivning att hon själv vill ha på sig slöja, burka eller niqab. Jag kan personligen tycka att det är absurt - men ska jag verkligen bestämma vad andra, vuxna människor ska få ha på sig? Och kan inte konsekvensen av ett förbud bli att den kvinna som idag får vistas ute med niqab eller burka, efter ett förbud mot burka eller niqab, tvingas att stanna inne? Att vi till och med begränsar hennes rörelsefrihet ytterligare med ett förbud? Kommer inte i själva verket ett förbud mot niqab eller burka, tvinga oss in den smått absurda situationen att politiker ska tala om för oss vilka kläder vi ska ha på oss. Vad är då nästa steg?

För varje sann liberal borde ett sådant scenario vara helt otänkbart, för vad är det för ett vidunder av social ingenjörskonst vi så fall skapar? Tror vi att det finns två slags människor - vi i pöbeln respektive politikerna där de sistnämnda vet bättre än vi själva vad vi ska ha på oss? Jag får en bild på näthinnan av en armé kineser i Mao Tse Tungs uniformer. I det samhället vill sannolikt få av oss leva.

För egen del tror jag att vi måste börja med barnen och en mer uttalad religionsfrihet och kulturfrihet oss individer emellan. Det naturliga vore därför att stänga alla religiösa friskolor och inte ge tillstånd till fler. Enligt 1 kap 5 § Skollagen, ska utbildningen i Sveriges skolor "utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor. Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling. Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet."

Skolornas uppgift är alltså att förmedla kunskap som baseras på fakta, vetenskap och beprövad erfarenhet. Inte att lära ut Bibelns eller Koranens berättelser och en människosyn baserad på tusentals år gamla vanföreställningar. Vill vi ha ett i sanning sekulärt samhälle, ett samhälle där var och en har rätt att tro eller inte tro vad hon vill, ett samhälle fritt från hederskultur- då kan religiösa friskolor inte ingå.

I detta avseende är jag betydligt mer benägen att förbjuda människor under 18 år att bära religiösa symboler på skolan. Alla skolor. Enligt min uppfattning borde alla unga människor ha en frizon i skolans värld, och i en frizon hör religiösa symboler inte hemma. Här kunde vi lägga ett första steg till självständiga kvinnor och män. Människor som får se ett alternativ till sina föräldrars ibland dogmatiska religionsuppfattningar och som myndiga personer hade mer av ett verkligt fritt val att antingen ingå i föräldrarnas traditioner, religion och kultur eller ett val att stå utanför eller att välja något helt annat.

I ett nästa steg borde vi dessutom införa verklig religionsfrihet, det vill säga inkluderat rätten att slippa religion, människor emellan, inkluderat rätten att se ut och yttra vad han eller hon vill. Jag har inga illusioner att de kvinnor som idag går niqab plötsligt skulle slänga den av sig och hänvisa till lagen. Däremot skulle en sådan, möjligen grundlagsskyddad, rättighet på sikt ge alla kvinnor och män rätten att tacka nej till pådyvlade traditioner.

Skulle vi på detta sätt bli av med varje burka-klädd kvinna i det offentliga rummet? Sannolikt inte. Men var och en skulle ha möjlighet att med hänvisning till svensk lag slänga av sig både burka, niqab eller för den delen kors eller kippa.

På detta sätt skulle var och en ha lagstöd och ett stöd från samhället att frigöra sig från oönskade klädesplagg. Visserligen skulle var och en ha ett personligt ansvar att nyttja sina rättigheter. Å andra sidan hade vi sluppit den totalitära och vidriga sociala ingenjörskonst de skulle innebära att vissa vuxna människor talar om för andra vuxna människor vad de ska på sig för kläder.

Michael Pålsson

Advokat