BIFFEN OCH BARNEN

23.06.2018

Jag är inte någon konstkännare, även om också jag fått min beskärda del av konstutställningar, muséer och gallerier runt om i världen. Ännu har jag emellertid inte fått se vare sig en tavla, en skulptur, ett byggnadsverk eller något som helst gjort av en människa som kan mäta sig med naturens bedårande skönhet.

En morgon, vilken årstid som helst, i vilken någorlunda vild skog som helst, har en skönhet, ett lugn, ett växtliv och ett djurliv som i alla fall jag inte kan se att något människoverk ens kommer i närheten av. Det storslagna, det vackra och fantastiska som miljarder år av liv på jorden åstadkommit går helt enkelt inte att slå med mänsklig hand och hjärna.

Konstverk och byggnader kan vi värdera i ekonomiska termer, de har ju alla ett pris. Talar vi med ekonomer så tycker de att de kan värdera också en urskog i ekonomiska termer genom att diskontera en framtida avverkning av skogen till nuvärde. Frågan jag ställer mig - går det verkligen att värdera en 20.000 år gammal skog med dess flora och fauna? Om vi hugger ner skogen idag och omedelbart låter den börja växa igen - har vi inte då förstört något för evigt som framtida generationer inte får möjlighet att ta del av?

Alldeles säkert kan ju generationerna 20.000 år framåt inte få samma möjlighet att ta del av skogen som vi. Och vilka växter och djur utrotar vi genom att avverka skogen som aldrig mer kommer igen? Hur värderar vi det? Och hur skulle en 40.000 år gammal skog vara i jämförelse med en 20.000 år gammal skog?

Vid en sådan betraktelse kan i vart fall inte jag se att en urskog går att åsätta ett ekonomiskt värde, lika lite som korallrev, levande hav, glaciärer och så vidare. Naturen har ett närmast ovärderligt värde för kommande generationer som inte bara vill se asfalt och tillrättalagda parker.

Så här långt brukar många (men inte alla) människor hålla med mig. Vi är överens om att alla människor, även framtida generationer, borde få möjligheten att se orörd natur i form av djungler, glaciärer, nordiska urskogar, Sibiriska stäpper, Alaskas vilda natur etc.

Låt mig i sammanhanget tillägga att jag förstår att skogar och sjöar ofta får vika för att människor ska få ett drägligt liv. Det är något vi får acceptera om vi accepterar att jordens befolkning ska fortsätta att växa. Det jag åsyftar är att om det går att undvika att skada naturen utan att utsätta människor för ett lidande som är större än den skada vi utsätter naturen för, då bör vi undvika att skada naturen.

Ändå vet vi idag att det inte finns en kvadratcentimeter kvar på jordens yta som inte redan påverkats av mänsklig aktivitet i form av global uppvärmning. Men fråga är vad gör vi åt det? Är det något vi ska bry oss om eller ska vi som privatpersoner bara blunda och hoppas på det bäst? Business as usual?

Enligt Naturvårdsverket släpper varje svensk ut cirka 11 ton koldioxid per år. Varje amerikan ligger på en nivå om cirka 16 ton per år. För att ligga på en långsiktigt hållbar nivå, i syfte att nå FN:s mål om endast 1,5 grads uppvärmning, bör jordens invånare i snitt ligga på en utsläppsnivå om mellan 1-2 ton per år. Vi kan alltså konstatera att vi har lite att jobba på om vi anser det önskvärt att inte bidra till en uppvärmning av klimatet som enligt en nästan enig forskarkår anser skulle leda till fruktansvärda konsekvenser både för människor och natur.

Förvisso pågår en mängd fantastiska projekt med solceller, vindkraft, elfordon etc. men bland forskare råder såvitt jag kan förstå en nästan total samsyn om att dessa projekt inte ensamma kommer medföra att vi klarar klimatmålet. Var och en av oss måste alltså bjuda till och minska våra egna utsläpp.

Det som enligt forskare snabbast skulle få effekt eftersom det står för den övervägande delen av våra utsläpp, är att ändra våra matvanor. Se till exempel artikeln Avoiding meat and dairy is 'single biggest way' to reduce your impact on Earth, https://www.theguardian.com/environment/2018/may/31/avoiding-meat-and-dairy-is-single-biggest-way-to-reduce-your-impact-on-earth

Genom att byta ut biffen mot bananen, skulle vi snabbt kunna närma oss en betydligt mer hållbar nivå på våra koldioxidutsläpp. Varje kilo nötkött vi äter bidrar med cirka 30-40 kg koldioxidutsläpp.

En annan stor bidragande orsak är vårt resande, särskilt flyget.

När jag nämner dessa fakta brukar människor börja skruva oroligt på sig, och inte sällan blir människor upprörda och går till utfall mot mig med påståenden om att jag försöker ge andra människor dåligt samvete, att jag minsann inte är något helgon själv, att det inte är lönt för enskilda att agera om inte alla gör det samtidigt, eller att jag skulle vara lurad av miljölobbyn.

Halleluja.

Nej, jag är inte något helgon och jag är vare sig vegan eller vegetarian. Till och med jag förstår att det inte gör någon skillnad om jag som ensam människa skulle dra ner på mitt köttätande, minska mitt flygande och bilpendlande. Det krävs att vi alla bidrar. Jag förstår också att det är omöjligt att på ett par år ställa om hela västvärldens ekonomier, lantbruk etc. utan att detta skulle medföra fullständigt kaos i ekonomin med förmodligen på kort sikt helt katastrofala följder. Men det är inte det jag säger.

Det jag däremot säger är att vi inte kan luta oss tillbaka, blunda och invänta att någon annan ska fixa det. Ingen annan kommer att fixa det. Det är vi människor som fixa det och tvinga politikerna att agera eftersom de vill bli omvalda.

Jag menar att vi alla har ett moraliskt ansvar gentemot våra barn och kommande generationer att agera på den kunskap som faktiskt finns. Eftersom vi råkar veta att vår konsumtion av nötkött och vårt flygresande är bland det som bidrar mest till växthuseffekten, är det i vart fall min uppfattning att vi alla har en moralisk skyldighet att efter bästa förmåga minska vårt bidrag till växthuseffekten. Vilken högre motivation för detta kan finnas än att våra barn och barnbarn ska få möjlighet till ett minst lika bra liv med samma naturupplevelser som vi själva?

"Ingen intelligent människa skulle frivilligt gå med på att bli en dåre; ingen utbildad person skulle vilja vara okunnig; ingen människa med utvecklat känsloliv och samvete skulle vilja vara självisk och nedrig" (John Stuart Mill).

Så nästa gång den stora biffen lockar kanske vi tänker till om det finns alternativ eller tar en mindre bit kött? Det är bra både för din egen kropp och för miljön. Och istället för en solresa till Miami eller en shoppingresa till New York kanske vi ska överväga en annan semester på närmare håll? För inte kan väl mitt begär efter en flygresa till eller en stor köttbiff, ha större moralisk vikt än mina barns och kommande generationers rätt till ett drägligt liv och orörd natur?

Kan en liten ändring av min lyxkonsumtion idag, bidra till än bättre framtid imorgon och att undvika en miljökatastrof, är det enligt min uppfattning ett högst rimligt pris för var och en av oss att betala.

Så många som möjligt så lyckliga som möjligt är det handlande som bör styra våra liv. Inte bara egennytta.

#växthuseffekten #moral #klimat #johnstuartmill #barn #barnbarn #såmångasommöjligtsålyckligasommöjligt