AFTONBLADET ELLER EXPRESSEN?

22.05.2019

1966 gjorde Tage Danielsson och Gösta Ekman en klassisk sketch i Svenska Ords revy Lådan, som handlar om en person som inte kan bestämma sig om han ska ha Aftonbladet eller Expressen. För den som inte har sett denna sketch kan jag varmt rekommendera den - den håller än och finns att hämta gratis på Youtube.

Så här i valtider kan det onekligen vara lite som att välja mellan Aftonbladet eller Expressen, fast etter värre. Vilket parti ska jag egentligen välja? Finns det ens något parti att välja (?) - alla har ju sina svagheter.

Jo, så är det - alla har sina svagheter. Men ändå menar jag att det är vår skyldighet som medborgare att just gå och välja. I annat fall riskerar vi att vakna upp i ett land där någon annan väljer åt oss och att den demokrati våra förfäder så hårt kämpade för, plötsligt inte längre finns. När människor säger att de inte orkar "bry sig", eller att "det är för svårt", är det därför ledsamt. Måste vi förlora demokratin innan vi fattar riktigt hur bra vi hade det? Som i nuvarande Venezuela där det sedan 10 år i praktiken bara funnits ett parti och en president att välja på för det har de styrande och militären bestämt. Det finns i praktiken inget val, för staten har redan valt åt dig.

Jag har många gånger på denna blogg kritiserat ytterlighetspartiernas ståndpunkter i olika sammanhang, och dessutom påstått att de utgör ett hot mot demokratin. Mot detta kan - och har - anförts att vare sig V eller SD vill avskaffa demokratin. Inget av dessa båda partier har detta i sina partiprogram har jag fått höra.

Påståendet är givetvis helt korrekt, men ändå står jag fast vid min ståndpunkt - båda ytterlighetspartierna vill bort från det vi betecknar som den liberala demokratin och företrädare för SD har till och med uttalat att Ungerns och Polens utveckling mot en illiberal utveckling vore önskvärd också i Sverige. De vill alltså inte avskaffa demokratin som till exempel Hitler gjorde när han med demokratiska medel kom till makten, utan istället använda demokratin för driva igenom sina agendor.

Dessa tendenser kan bara höras från ytterpartierna som när till exempel SD framhåller Ungern eller Ryssland som goda exempel, men också när V försvarar eller vägrar fördöma nuvarande Venezuela, Nordkorea eller Kuba. Inga av partierna mellan V och SD har uttryckt något liknande.

- Jaha? frågar den oförstående. Så vad exakt är då problemet? Demokratin är väl till för att driva igenom vad majoriteten vill? Det är väl i så fall bra om vi för en gångs skull får lite effektivitet och slipper massa tjafs mellan politiker? Tänk bara hur det såg ut i höstas efter det svenska valet.

Problemet för mig som en frihetsälskande person är följande.

En liberal demokrati, det vill säga en sådan - lite besvärlig och omständlig men fungerande - vi lever i, kännetecknas emellertid inte bara av att vi har majoritetsval som används för att driva igenom majoritetens beslut.

Om ett land, som till exempel Ungern och Ryssland, kringskär kritisk journalistik och yttrandefrihet då är det inte längre en liberal demokrati eftersom kritiska åsikter inte får föras fram. Visst - formellt kan det fortfarande anses vara en demokrati - men inte i verkligheten. I en verklig demokrati är nämligen den fria yttrandefriheten helt central där olika synpunkter fritt får diskuteras. Får inte alla åsikter dryftas vet jag ju inte vilka alternativa idéer som kanske skulle vara bättre än de nuvarande makthavarnas. Dessutom tar politikerna i en liberal demokrati stor hänsyn till olika minoritetsgrupper. Sålunda raka motsatsen till partier som till exempel ifrågasätter om vissa minoritetsgrupper verkligen kan vara "svenskar" eftersom dessa minoriteter saknar något slags mystisk essäns som bara så kalat riktiga svenskar har.

En liberal demokrati värnar dessutom fria och oberoende domstolar likaväl som oberoende advokater, eftersom rättsstaten är individens garanti för att inte staten begår övergrepp mot den enskilde. När advokater mördas för att de hittat obehagliga sanningar som i Ryssland, eller när politiker ska utse domare för att få de domar de själva anser passa partilinjen som i Polen och Ungern och som Kent Ekeroth sagt rörande SD:s tillsättning av nämndemän - då är vi riktigt illa ute. Visserligen kan vi fortfarande i formell mening ha en demokrati i meningen att majoritetsval styr, men i verklig mening är det ingen demokrati eftersom det är politiker - inte domare - som tolkar lagarna som de behagar. Den misshaglige kan utan grund - kanske med hjälp av retroaktiv lagstiftning - fängslas, torteras eller försvinna.

Det finns alldeles säkert fler indikationer jag glömt nämna om vad som utgör en liberal kontra illiberal demokrati - men för alla frihetsälskande människor kan svaret i det kommande EU-valet aldrig bli att rösta på partier som vill begränsa den verkliga demokratin och som bara är demokrater för egen vinning. Det kan inte heller bli att låta bli att välja.

Lillemickes demokratiskola: Liberal demokrati kan vara besvärligt och jobbigt och fullt av kompromisser. När populister gör sitt för att använda demokratin för att driva igenom sin egen agenda utan hänsyn till en stor del av befolkningen kan det bli riktigt jobbigt. Fråga Theresa May.

#liberaldemokrati #demokrati #EUvalet2019 #likgiltighetsuger

Ett litet tips på vad en demokrat INTE är kom i januari när Stefan Löfven framröstades till statsminister, då Sverigedemokraten Erik Wennerström lade ut en bild på Christer Pettersson på sin Facebooksida med orden: "Christer Pettersson, var är du nu när Sverige behöver dig?"