Empati

10.09.2017

1. EMPATI

"There're no words to say, no words to convey, this feeling inside I have for you

Deep in my heart, safe from the guards, of intellect and reason,

Leaving me at a loss, for words to express my feelings,

Deep in my heart, look at me losing control, thinking I had a hold, but with feelings this strong, I'm no longer the master, of my emotions" [1]

Jag har inte hittat någon entydig och riktigt bra definition av empati, men som jag uppfattar termen betyder empati förmågan att förstå världen ut ifrån en annans (djur eller människas) perspektiv och att behandla denne utifrån den förståelsen.

Enligt Jacob Eklund, som forskar i ämnet, krävs fyra kriterier för att en människa ska anses uppleva empati[2], nämligen förståelse, verklig omtanke, verklig medkänsla och förståelse av vad den andre behöver. Saknas något av kriterierna handlar det inte om empati. Ur detta perspektiv är det inget särskilt uppseendeväckande påstående att en förment empatisk person, numera helgonet, Moder Teresa i själva verket saknade empati. Detta eftersom hon visserligen tog emot sjuka och gav dem en säng, mat och vatten, men däremot förvägrade dem smärtlindring eftersom hon tyckte de fattigas lidanden hjälpte världen[3].

Precis som med moralen är det min övertygelse att empatin utvecklats evolutionärt. Sannolikt har vi lättare att känna empati för människor nära oss, såsom vår egen familj, nära vänner etc. Någon har uttryckt det som att "empatin minskar med avståndet". Men efter hand som vi genom resor, tv, internet och så vidare fått ökad kunskap om hur andra människor har det, har empatin hos de flesta av oss, utvecklats till medkänsla också med andra människor. Människor som vi inte ens har träffat. Många människor känner dessutom, i varierande grad, också sympati med andra arter såsom hundar, katter, minkar och så vidare. Detta till skillnad från de abrahamitiska religionerna som sätter människan på piedestal över alla andra arter.

Det är numera visat att även djur känner empati. Hungriga rhesusapor[4] vägrade exempelvis att plocka åt sig av aldrig så god och bra mat om det samtidigt innebar att en annan apa fick en elektrisk stöt. Motsvarande studier på råttor visade att även de agerade moraliskt föredömligt i motsvarande situation.

I takt med att unga människors användning av internet ökar finns också möjligheten till att fler och fler människor inser att få människor, om ens någon, är en isolerad enhet, utan att vi alla på ett eller annat sätt är beroende av varandra. Det finns till och med de som[5] menar att vi som människor är på väg att bli "divider" istället för "individer" på det sättet att endast dialogen, till skillnad från monologen, för människan framåt. Den logiska följden av detta torde i så fall vara att vi kommer allt närmare varandra och får allt större möjlighet att känna empati också med människor som i och för sig är långt borta räknat i kilometer, men som vi kan se i realtid lida just nu.

Tydliga exempel på detta fenomen är de reaktioner som treårige Alan Kurdis död fick[6] eller femårige Omrans helt omänskliga lidande[7]. Reaktionerna kan på ett sätt ses som tillfälliga, men samtidigt växer organisationer som Amnesty International, Läkare utan gränser, Advokater utan gränser, Röda Korset, Röda halvmånen, UNHCR med flera. Jag menar därför att utvecklingen och användningen av internet möjliggör och under rätt förutsättningar medför att vi känner allt mer empati för varandra, inte bara i närområdet utan faktiskt också globalt. För de flesta av oss blir det svårare och svårare att bortse från hur andra människor lider trots att de kanske bor på andra sidan jordklotet. Bilderna talar till oss och uppmanar oss att hjälpa till.

Man kan såklart invända att mycket också talar i andra riktningen, såsom att Islamiska Staten[8] använder sociala medier för att sprida sitt dödsbringande budskap och att Vladimir Putin i Ryssland använder internet och media för egna syften[9]. Samma sak hände ju dessutom med Donald Trump och dennes flitiga twittrande och hans så kallade "alternativa fakta".

Det är emellertid givet att okunskap och fördomar alltid riskerar att, åtminstone tillfälligt, ta över kommandot över människors rädslor och känslor. Men ju mer människor delar av sin verklighet, ju större är också möjligheten att andra människor faktiskt uppfattar och reagerar över orättvisor och lidande.

Av historien kan vi lära att lagstiftning och moral måste ha ett stort mått av empati. Hade nazisterna i Tyskland haft empati med romer, judar, andra minoriteter eller svaga grupper, hade folkmordet under andra världskriget aldrig kunnat äga rum. Samma sak får anses gälla Stalins Sovjet, Maos "kulturrevolution", folkmorden i Rwanda och Sudan, nuvarande Irans och Saudi Arabiens tolkning och användning av sharia-lagar med mera. I nutida sammanhang måste också påpekas människans förföljelse och utrotande av många arter, precis som om människan har en självklar rätt att leva före alla andra arter.

Om empati vore en självklar del av människans utbildning är det min uppfattning att många katastrofer orsakade av människor aldrig hade hänt. Om vårt handlande istället för att enbart präglas av individuell stimulans, skulle präglas också av empati så hade exempelvis folkmordet under andra världskriget aldrig varit möjligt. Dessutom är det min uppfattning att nutida övergrepp mot exempelvis barn[10] aldrig varit möjliga om vi varit mer utbildade i att använda empati.

Emellertid kommer inte empati gratis. Trots all kunskap om andra människors lidande, tenderar vi ofta, såväl enskilda, som företag och stater att blunda för vår empati och istället se till kortsiktigt vinstintresse eller egen personlig lycka. Det krävs sålunda något mer än att bara vädja till bilder på internet eller rena kunskaper om lidande.

Om vi därför från barnsben utbildades i att faktiskt utveckla och systematiskt använda vår medfödda empati, så är det min övertygelse att vi i framtiden kommer att ha större möjligheter att undvika flera både mänskliga men också för andra arter stora katastrofer. Empatin kommer inte gratis och lättvindigt. Det gör inte heller lidandet. Det är en kamp om det naturliga valet.  


[1] For You, Tracy Chapman

[2] Jakob Eklund: "Riktig empati känns", 2012-06-28, https://www.mdh.se/jakob-eklund-riktig-empati-kanns-1.22350

[3] Moder Teresa: Ett helgon utan gloria av Patrik Lindenfors, Sans 3, 2016, sidan24.

[4] Människan inte så värst unik, HD, 2008-06-17, Sara Rörbecker, https://www.hd.se/2008-06-17/manniskan-inte-sa-varst-unik

[5] Alexander Bard, Pedagog Västerbotten, https://pedagogvasterbotten.se/2016/02/24/ar-du-en-individ-eller-en-divid/

[6] https://www.aftonbladet.se/nyheter/article21365817.ab

[7] https://www.svt.se/nyheter/utrikes/femarige-omran-en-symbol-for-lidandet-i-aleppo

[8] https://www.fhs.se/Documents/Externwebben/forskning/centrumbildningar/CATS/publikationer/2015/V%C3%A5ldsbejakande%20islamistisk%20extremism%20och%20sociala%20medier.pdf

[9] https://search.proquest.com/openview/3b7fd370755b77d93741bff2b6f6653c/1?pq-origsite=gscholar

[10] T.ex. att vi hela tiden skaffar nya mobiltelefoner istället för att reparera eller återanvända de tidigare https://www.amnesty.org/en/latest/news/2016/01/Child-labour-behind-smart-phone-and-electric-car-batteries/

LÅNGSIKTIGHET

"Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill, jorden vi ärvde och lunden den gröna. Vildrosor och blåklockor och lindblommor och kamomill, låt dem få leva, de är ju så sköna.

Låt barnen dansa som änglar kring lönn och alm, leka tittut mellan blommande grenar. Låt fåglar leva och sjunga för oss sin psalm, låt fiskar simma kring bryggor och stenar, sluta att utrota skogarnas alla djur!

Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa! Låt sista älven som brusar i vår natur brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur!"[1]

De allra flesta däggdjur (inkluderat människan) handlar ur ett väldigt kortsiktigt perspektiv. Det nyfödda däggdjursbarnet skriker när det vill ha mat, har ont i magen etc. men har inte ett tillräckligt utvecklat medvetande för att kunna tänka längre fram än nuet. 

Efter hand som barnet växer upp, får det lära sig att i allt högre grad inse att belöningen inte alltid kommer omedelbart, utan att vi, enskilt och som kollektiv, måste agera på ett visst sätt för att först senare kunna inhämta någon belöning. Men oaktat dessa insikter torde ändå den kortsiktiga reflexen för de flesta även av oss vuxna vara dominerande. Någon annan förklaring finner i alla fall inte jag till hur de flesta människor, trots uppenbara bevis[2] för miljöförstöring och växthuseffekt, ändå fortsätter att exempelvis ta bilen istället för bussen eller cykeln till arbetet. Om min hypotes, alltså att vi tenderar att agera kortsiktigt oaktat vad vi vet, visar sig vara korrekt, måste vi alltså lära oss att agera långsiktigare. Vi har det inte medfött i våra gener[3].

Fram till 1960- och 1970-talen levde förmodligen majoriteten av människorna i västvärlden i den oskuldsfulla tron att människans inverkan på naturen och jorden var i huvudsak positiv. Få människor i västvärlden reflekterade över att användningen av fossila bränslen skulle medföra en global uppvärmning som skulle kunna påverka oss alla. I fattigare länder var det (och är det) inte en fråga om att reflektera över fossila bränslens effekt, utan bara en fråga om att överleva.

Vi vet nu att utsläppen av växthusgaser från jordbruk, transportsektor med mera medför att vi sannolikt står inför en global uppvärmning på långt över två grader som kan leda till fruktansvärda konsekvenser.[4]

De flesta i den rikare delen av världen har numera accepterat att vetenskapen har rätt i frågan om att det är människan (framför allt i de rika delarna av världen) som orsakar den globala uppvärmningen[5]. Majoriteten av oss har också börjat förstå att ingen resurs är oändlig och att ingen art är immun mot utrotning. Exempelvis hotas en stor del av havens fiskeresurser av utfiskning och antalet arter av ryggradsdjur har minskat med 30 procent sedan 1970.

Enbart dessa vetenskapligt belagda fakta talar med styrka för att alla människor och företag måste agera långsiktigt, om vi vill att människan liksom andra arter ska ha en dräglig framtid. Fullt medveten om mitt priviligierade, västerländska liv vill jag ändå fråga om det finns något skäl att förvägra våra barn och barnbarn möjligheten att åka skidor, att se isbjörnar och valar, att ha strandnära tomter, dyka bland korallrev och så vidare.

Den starke orkar dessutom fråga sig om vi i den rika delen av världen har någon särskild rätt att åka på solresor till länder på andra sida jorden, styrda av militärer, nerlusade av pedofiler och andra snuskgubbar, med följd att öländer ska dränkas under vatten och hela folk tvingas flytta[6]. Eller om det finns någon särskild rätt som ger just oss möjligheten att, på fattiga människors bekostnad, äta en mör ryggbiff från Uruguay eller Argentina.

Miljökämpar som exempelvis Greenpeace agerar dessutom aktivt för att framtida generationer ska kunna njuta av en någorlunda oförstörd värld. Vi andra är kanske inte lika modiga som dem - men vi kan försöka.

En väldigt cynisk person anför kanske att "vilken tur att jag föddes här, och de andra där", men de flesta av oss mår sannolikt lite dåligt av att vi kan frossa i resor och mat medan andra svälter utan vatten, avlopp och mat.

Men att agera långsiktigt torde vara klokt även ur andra, rent affärsmässiga och politiska perspektiv.

Apples iPhone hyllas ofta som en visionär pionjärprodukt och Apple beröms för sin framsynthet. Det många inte känner till är att iPhone är tredje försöket att skapa en mobil PC. Först kom Apple Newton på 1990-talet. En flopp. Sen kom samarbetet med Motorola, ROKR. En flopp. Först på tredje försöket blev det succé[7]. Jag menar, vilket senare kommer att diskuteras på denna blogg, att det förmodligen dessutom är affärsmässigt rätt att agera långsiktigt också ur ett moraliskt perspektiv. 

Om vi alla skulle börja handla utifrån ett långsiktigt perspektiv, baserat på fakta, är det min övertygelse att många framtida naturkatastrofer, krig och ekonomiska katastrofer, kommer att kunna undvikas.

Att handla långsiktigt är emellertid inte självklart. Inom modern forskning finns psykologiska teorier om två olika system i hjärnan som interagerar med varandra, ett snabbt och intuitivt och ett långsamt och reflekterande. Än så länge vet vi dock mycket lite om hur dessa system och beslutsfattande skiljer sig från varandra.[8]

Min slutsats är därför att vi måste träna oss i att tänka långsiktigt, och inte bara med det snabba och intuitiva systemet. Vi är helt enkelt tvungna att i viktiga frågor tänka inte bara i nuet, utan minst ett par generationer framåt. Det kommer inte vara lätt att konstruera träningsprogram i långsiktighet, det inser jag, men det gör det inte mindre angeläget. Kanske kan man tänka sig långsiktiga projekt där allt från grundskolor, gymnasier och universitet samverkar med att plantera träd, rena vattendrag, investera i företag med hållbara affärsidéer med mera. Men detta spännande projekt att konstruera träning i långsiktighet får jag överlämna till våra kloka pedagoger och forskare.

[1] Änglamark av Evert Taube

[2] Omställningen till en hållbar utveckling, Johan Rockström, sidan 21, (e-bok)

[3] Michael Kirchler, Daniel Västfjäll, https://ragnarsoderbergsstiftelse.se/projekt/att-besluta-snabbt-och-langsamt-hur-intuition-och-reflektion-paverkar-ekonomiskt

[4] Omställningen till en hållbar utveckling, Johan Rockström, sidan 15, (e-bok)

[5] WWF, https://www.wwf.se/wwfs-arbete/klimat/mansklig-paverkan/1124268-mansklig-paverkan-klimat

[6] Sjunkande land vädjar om hjälp, 2015-03-19, SvD, av Jenny Stiernstedt, https://www.svd.se/sjunkande-land-vadjar-om-hjalp

[7] Magnus Lindqvist, https://www.talarforum.se/artikel/magnus.lindkvist/198/198/langsiktig_strategi_vid_snabba_forandringar.html

[8] Michael Kirchler, Daniel Västfjäll, https://ragnarsoderbergsstiftelse.se/projekt/att-besluta-snabbt-och-langsamt-hur-intuition-och-reflektion-paverkar-ekonomiskt

#