BÄTTRE BRUNKOL I MARKEN ÄN EN BIT BRUNKOL I HANDEN

18.10.2017

Tänk på nåt sjukt och farligt som gör dig glad.

Jag ska läsa dina tankar nu.

Ord för ord, rad för rad.

Tänk på nåt mjukt och härligt som gör dig svag.

Jag ska plocka dina onda blommor.

Blad för blad, dag för dag.

Det känns så rätt.

Hjärtskärande rätt.

Vi gör allting fel

På ett helt underbart sätt[1]

Brunkol stod 2016 för cirka en fjärdedel av Tysklands elproduktion.[2]

Det svenska, av svenska staten helägda, energibolaget Vattenfall köpte under 2001 ett flertal brunkolsanläggningar och hade vintern 2016 brunkolsverksamhet i Tyskland, Danmark och Nederländerna, totalt 17 kolkraftverk samt flera gruvor i östra Tyskland.

Brunkol är i perspektivet av den globala uppvärmningen men även i övrigt ur miljösynpunkt negativt eftersom det dels släpper ut väldigt mycket koldioxid vid förbränning och eftersom landskapet förändras och förfulas när kolet bryts.

Brunkolet kom därför i ljuset av den allt mer intensiva miljödebatten att efterhand bli en belastning för Vattenfall och dess ägare Svenska staten.[3]

I Miljöpartiets partiprogram kan den vetgirige bland annat läsa " Sverige ska vara ledande i att minska den mänskliga påverkan på klimatet"[4].

Jag förmodar att det bland annat var mot denna bakgrund Miljöpartiets Gustav Fridolin upprepade gånger, med en kolbit i handen, under den svenska valrörelsen 2014 lovade att Vattenfalls brunkolsverksamhet inte skulle säljas utan istället avvecklas. Brunkolet skulle stanna i marken. Efter valet 2014 bildade Miljöpartiet och Socialdemokraten regering.

Det väckte därför en viss uppmärksamhet i Sverige då Vattenfall den 18 april 2016 meddelade att bolaget tecknat avtal med de tjeckiska bolagen EPH och dess finansiella partner PPF Investments att sälja Vattenfalls brunkolverksamhet[5].

Framförallt Miljöpartiet kritiserades för att partiet brutit mot vallöftet att Vattenfalls brunkolsverksamhet inte skulle säljas utan tvärtom avvecklas[6].

Svaret från Miljöpartiet var att partiet inte hade annat val än att rösta för försäljningen eftersom Vattenfalls ägardirektiv påstods förhindra en försäljning[7]. I huvudsak var argumentet att det skulle krävas ett riksdagsbeslut för att ändra Vattenfalls ägardirektiv, som i sig anger att bolaget ska bedrivas affärsmässigt. Problemet är emellertid att Miljöpartiets beskrivning är väl enkel och inte helt sanningsenlig.

Ett aktiebolags högsta beslutande organ är bolagsstämman[8] där ägarna utövar sin makt att exempelvis rösta för och emot ansvarsfrihet för styrelsen, nyval av styrelseledamöter, ändring av bolagsordningen m.m. På bolagsstämmor i statliga bolag företräds staten av ansvarigt departement i regeringen. Statens ägarpolicy anger ramverket för bolagsförvaltningen och klargör förhållandet mellan ägare, styrelse och ledning. Redan av detta skäl är Miljöpartiets förklaring till varför partiet "tvingades" acceptera en försäljning av brunkolsverksamheten tveksam.

I aktiebolagslagens 3 kap 1 § p 3 anges att det i ett bolags bolagsordning ska anges vilken verksamhet bolaget ska bedriva. Det är bolagsordningen som anger inom vilka gränser styrelsen i ett bolag har agera. I Vattenfalls bolagsordning[9] anges att föremålet för bolagets verksamhet är att generera marknadsmässig vinst. Men det anges också att bolaget affärsmässigt ska "bedriva energiverksamhet så att bolaget är ett av de bolag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion".

Mot denna bakgrund är det, i vart fall som jag tolkar det, svårt att hävda att det fanns tvingande skäl för Vattenfall att sälja brunkolsverksamheten, och än mindre tvingande skäl för Miljöpartiet att acceptera en sådan försäljning. Ett alternativ hade ju exempelvis kunnat vara att Vattenfall förhandlat med Tyskland om en ordnad avveckling av brunkolsverksamheten. Tyskland, precis som Sverige, har i klimatavtalet från Paris 2015[10] förbundit sig att verka för att den globala temperaturökningen ska hållas under två grader och helst att den ska stanna vid 1,5 grader. En försäljning av brunkolsverksamheten som innebär fortsatt brytning av brunkol, är ju i direkt strid med detta mål. Miljöpartiet hade dessutom ett uttalat mål att strida för en långsiktigt hållbar utveckling utan fossila bränslen.

Rent förnuftsmässigt går det uppenbarligen till och med för vissa miljöpartister, att argumentera för en försäljning av brunkolsverksamheten. Det mest uppenbara förnuftsargumentet är annars att om Miljöpartiet sagt nej, hade regeringssamarbetet med Socialdemokraterna riskerat att spricka och Miljöpartiet därmed förlorat inflytande över Sveriges miljöpolitik. Ekonomiskt är det möjligen också mest förnuftigt att sälja brunkolsverksamheten, även om den skedde till en förlust[11]. Visserligen vet ingen vad en förhandling om en ordnad avveckling med tyska staten gett, men det går i vart fall i nuläget inte att leda i bevis att en sådan förhandling skulle leda till ett ekonomiskt bättre resultat. Ur ett miljöperspektiv, vilket ju är Miljöpartiets övergripande syfte, har det också framförts att även om verksamheten läggs ned så är det ändå ytterst antalet utsläppsrätter i EU som styr mängden utsläpp, inte vem som äger kolkraftverken. Detta betyder i klartext att även om det tyska brunkolet skulle bli kvar i marken skulle samma mängd kol istället brytas någon annanstans.

Ett rent förnuftsresonemang kan därför enligt min bedömning leda i vilken riktning som helst, beroende på vilken sida som argumenterar bäst.

Inte heller den empatiska ingrediensen ger ett entydigt svar. Å ena sidan kan hävdas att flera tusen arbetare inom kolindustrin i Tyskland[12] skulle förlora sina arbeten om brunkolsverksamheten helt sonika lades ner, men å den andra kan åberopas att det finns människor, särskilt i fattiga länder, som redan idag drabbas extremt hårt av den globala uppvärmningen[13]. Världen har ju sedan tidigare mer eller mindre intecknat en temperaturhöjning om två grader[14]. Återigen beror det på vilken sida som skulle argumentera bäst, och i det läget tenderar politiker att främst tänka på sina egna medborgare och inte fattiga människor långt bort, även om de sistnämnda är långt många fler och lider långt värre konsekvenser. Dessutom tycks vi människor, när det inte gäller karriärplanering och liknande frågor, ha extremt svårt att se verkligt långsiktigt på tillvaron[15]. Detta innebär också att miljöfrågor vi inte ser konsekvensen av redan idag, tenderar ha liten inverkan på våra beslut.

Men om Miljöpartiets företrädare tänkt långsiktigt hållbart, inte bara på miljön, utan också på sitt eget partis existensberättigande och trovärdighet, hade svaret på frågan om hur de skulle ställa sig till frågan om försäljning av brunkolet tett sig som relativt självklart. Om partiet alls menar allvar med vad man anger i sitt partiprogram[16], och om partiet vill ha väljarnas förtroende, kan man inte agera tvärt emot både vad man sagt i en valrörelse två år tidigare, och till och med vad man anger i sitt eget partiprogram. Om Miljöpartiets förtroendevalda, istället för att agera kortsiktigt och i panik, använt sig av den moraliska kompassen hade partiet visserligen inte varit kvar i regeringen, men haft kvar väljarnas förtroende och sluppit bli till åtlöje i den politiska debatten.



[1] Hjärtskärande rätt av Bob Hund

[2] Regeringen säger ja till försäljning av Vattenfalls brunkol, SVT Nyheter, av Charlotte Johansson och Markus Ljungholm, 2016-07-02, https://www.svt.se/nyheter/ekonomi/besked-om-vattenfalls-brunkol-i-dag

[3] Vattenfall vill sälja tysk brunkol, SVT Nyheter, 9 april 2015, https://www.svt.se/nyheter/svtforum/vattenfall-vill-salja-tyskt-brunkol-1

[4] https://www.mp.se/om/partiprogram/miljon#3.3

[5] https://corporate.vattenfall.se/press-och-media/pressmeddelanden/2016/vattenfall-saljer-sin-tyska-brunkolsverksamhet/

[6] Se exempelvis Med brunkolen säljer MP sin själ för att säkra regeringsmakten, Dt, Marcus Bohlin, 2016-04-20, https://www.dt.se/opinion/ledare/ledare-med-brunkolen-saljer-mp-sin-sjal-for-att-sakra-regeringsmakten eller Miljöpartiet får intern kritik för brunkolsaffären, Sveriges Radio, 2016-07-02, av Maggie Strömberg, https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6466001

[7] Expert: Så kan MP stoppa Vattenfalls brunkolsaffär, SVT Nyheter, av Ulf Hambraeus och Erik Grönlund, 13 maj 2016, https://www.svt.se/nyheter/inrikes/mp-under-press-av-brunkolsaffaren

[8] Aktiebolagslagen 7 kap 1§

[9] Bolagsordningen per 2016-11-04, § 3

[10] COP21

[11] Vattenfall säljer tyska brunkolsverksamheten, av Joel Holm, DinaPengar.se 18 april 2016, https://www.expressen.se/dinapengar/vattenfall-saljer-tyska-brunkolsverksamheten/

[12] https://corporate.vattenfall.se/press-och-media/nyheter/2014/november/brunkol-i-siffror/

[13] https://www.wwf.se/vart-arbete/klimat/konsekvenser/1124276-konsekvenser-klimat

[14] Johan Rockström, Omställningen till en hållbar utveckling, sidan 15

[15] Michael Kirchler, Daniel Västfjäll, https://ragnarsoderbergsstiftelse.se/projekt/att-besluta-snabbt-och-langsamt-hur-intuition-och-reflektion-paverkar-ekonomiskt

[16] "Vi vill föra en politik där vi lever inom naturens ramar, med insikt om vårt djupa beroende av varandra. Vi vill vara en röst för dem som inte kan göra sina röster hörda. Denna gränslösa solidaritet kan uttryckas trefaldigt:

•solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet

•solidaritet med kommande generationer

•solidaritet med världens alla människor" https://www.mp.se/om/partiprogram/gron-ideologi